Missionsexpert: Korttidsinsatser ökar engagemang

Det är färre heltidsmissionärer, men inte mindre engagemang.
Volontärmissionärerna gör en stor insats – även i Sverige, menar missionsexpert.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Dokument

– När de kommer hem igen från Afrika delar de med sig av erfarenheter till vänner och bekanta på lokalplanet. Det ökar engagemanget i Sverige för arbetet i missionsländerna.

Det säger Anders Malmstigen, chef för Svenska missionsrådet, som samordnar och förmedlar statliga biståndsmedel till kyrkornas insatser i världen.

Det är mer än 100 år sedan svenska kyrkor började skicka ut eget folk för att bekämpa fattigdom och missionera det kristna budskapet.

– Det är på det sättet som Sverige har lagt grunden för sitt bistånd i utvecklingsländer, konstaterar Anders Malmstigen.

Mycket kunskap lokalt

I början behövdes professionell yrkeshjälp i tredje världen för att få igång byggen, skolor och sjukvårdsinsatser. Men i dag finns mycket av denna kunskap hos ländernas nationella medarbetare.

– Personalinsatserna i dag är mer rådgivande än operativa, säger Anders Malmstigen.

Att människor från lokala församlingar i Sverige finns på plats är viktigt, menar han. Återkopplingen på gräsrotsnivå när de kommer hem skapar engagemang och förståelse för de behov som finns i olika utvecklingsländer.

– Även om kyrkorna i Sverige sänder ut betydligt färre missionärer i dag jämfört med tidigare så tror jag inte engagemanget har minskat. Men arbetet har förändrats i och med att vi i dag behöver fler rådgivare än yrkesarbetare därute i samarbetsländerna.

En annan viktig skillnad mot tidigare är att det internationella arbetet har kommit till Sverige genom invandring och asylmottagande.

– Nu gäller det att hitta arbetsformer både här hemma och där ute som ger närhet och engagemang. Därför är det så viktigt att fler kommer iväg så att de med egna ögon kan se det som sker och bygga relationer med människor runtom i världen!

Fakta:

Lokala församlingar i Pingströrelsen i Sverige tar ofta ett direkt ansvar för insatser i utvecklingsländerna; Församlingen i Jönköping ansvarar till exempel för Sydsudan (dit Carin Boij åkte) och pingstförsamlingen i Lund för Mali (dit Stefan Baronowsky åkte).

Ett liknande upplägg finns i Evangeliska frikyrkan. Ryttargårdskyrkan i Linköping (dit Rune Carlsson åkte) tar stort ansvar för Centralafrikanska Republiken, även om EFK centralt är samordnare.

En skillnad mellan EFK och Pingströrelsen är att missions- och biståndsarbetare alltid är centralt anställda i EFK medan lokala församlingar i Pingströrelsen ofta är arbetsgivare för missionärer i tredje världen.

EFS, Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan har en mer centraliserad mission, där man gemensamt bestämmer sig för att prioritera vissa länder och insatser i tredje världen.

Ofta finns dock lokala kopplingar även här.