Vart går trosrörelsen – efter Ulf Ekman?

Två och ett halvt år efter att grundaren Ulf Ekman blivit katolik och lämnat Livets ord söker de 35 församlingarna i trosrörelsen vägen framåt. En översyn av organisation, kultur och teologi står på agendan. En av frågorna är om församlingarna tydligare ska organisera sig som ett trossamfund. Eller ska man kanske gå upp i ett annat frikyrkosamfund?

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Dokument

Trosrörelsen i Sverige har en rad frågor att ta ställning till i det vakuum som har uppstått efter att Ulf Ekman gjorde sorti. För några veckor sedan böjde Joakim Lundqvist, pastor och föreståndare i Livets ord i Uppsala, knä i söndagsgudstjänsten och bad sårade tidigare medlemmar om förlåtelse. Frågan är samtidigt vad som händer med de övriga trosrörelseförsamlingarna ute i landet, och hur de kommer att agera tillsammans framöver.

Efter en snabb tillväxt av antalet trosrörelseförsamlingar under 1980- och 1990-­talen finns i dag en intern frustration över att tillväxten i Sverige tog tvärt stopp. Det som en gång var upp emot 50 församlingar i rörelsen är i dag 35. Det totala medlemsantalet är relativt konstant, men nyplanterade grupper har inte setts till på länge. Snarare har övrig frikyrklighet börjat ta täten när det gäller att etablera nya församlingar.

Den svenska trosrörelsen har dock lyckats väl internationellt, och planterat närmare 900 församlingar, främst österut, under den här perioden.

Vill skapa en större delaktighet

En trevande och sökande process pågår nu inom trosrörelsens församlingar och dess predikantorganisation. Att röra sig i katolsk riktning är inte aktuellt, men man har behov av att bearbeta organisation, kultur och teologi i förhållande till de förändringar som skedde under Ulf Ekmans sista tid som ledare.

– Under det här året funderar vi över hur vi kan formera oss framåt, säger Simon Ahlstrand, förlagschef och bibellärare på Livets ord i Uppsala.

– Inte minst vill vi skapa en större delaktighet i vårt nätverk. Sedan finns det frågor som aktualiserar samfundsfrågan. En del vill se en mer samfundsliknande organisation, medan andra inte är så intresserade av en sådan utveckling. Om detta samtalar vi nu.

Simon Ahlstrand är också sekreterare för trosrörelsens registrerade, men vilande trossamfund, liksom för den gemensamma predikantorganisationen TRPO. I maj nästa år ska beslut om nya stadgar och inriktning fattas vid ett årsmöte, enligt planerna.

Det är bland annat samtal med Sveriges kristna råd, SKR, om att bli medlemmar där som nu aktualiserar samfundsfrågan. SKR har ställt sig positivt till att ta emot trosrörelsen, och lokalt har församlingarna varit delaktiga i ekumeniskt arbete en längre tid. Men just nu ligger frågan om SKR-medlemskap tills vidare vilande i väntan på förankring i församlingarna.

Samverka i nätverk

Att organisera sig tydligare som ett trossamfund är bara ett möjligt vägval. En annan möjlig väg, som Dagen stöter på, är att hitta andra typer av nätverkssamarbeten i kristenheten. Eller att helt enkelt gå upp i något annat av frikyrkosamfunden. I så fall skulle det nog vara pingströrelsen eller Evangeliska frikyrkan (EFK) som ligger närmast till hands. Inom dessa rörelser finns redan i dag församlingar som drar åt trosrörelsehållet.

Livets ord i Göteborg gick nyligen in i pingstförsamlingen Connect Church och Vetlanda Bibelcenter, numera församlingen Hope, lämnade trosrörelsen för Pingst redan för några år sedan.

– Oavsett vilken väg trosrörelsen väljer tror jag att man kommer att präglas av suveräna, oberoende församlingar, säger Torbjörn Aronson, docent i kyrkohistoria, medlem i Livets ord och verksam vid Skandinavisk teologisk högskola.

Redan i dag är en del av samfundslinjerna upplösta genom olika nätverk i kristenheten, menar han. Ett exempel är det internationella apostoliska nätverket Salt & Light, där ett 20-tal svenska församlingar finns med från Pingst, EFK, trosrörelsen eller andra oberoende karismatiska församlingar.

Många av de oberoende församlingarna, ett 80-tal till antalet, liksom flera migrantförsamlingar, ligger trosrörelsen nära, enligt Torbjörn Aronson.

Ett breddat ledarskap

Helt klart pågår ett breddande av ledarskapet inom trosrörelsen just nu. Jan Rosman från församlingen Agape i Norrköping säger att man går mot ”mindre av hierarkier och mer av relationellt ledarskap”.

Han konstaterar att det med en stark ledare som Ekman riskerade att bli ”flaskhalsar” i rörelsen, både genom ledarstilen och responsen till denna. Jan Rosman är noga med att denna kritik inte riktar sig mot någon enskild person, utan mot ”hur vi allmänt sett gjorde i trosrörelsen”.

Flera trosrörelsepredikanter nämner i samtal med Dagen en breddning av det som brukar kallas för tjänstegåvorna i församlingen som ett behov. Förenklat handlar tjänstegåvorna om fem olika personlighetstyper med olika förmågor nedlagda av Gud, som beskrivs i Bibeln: herdar, lärare, apostlar, profeter och evangelister.

Ulf Ekman har allmänt betraktats som en stark apostel som tog initiativ och grundade nytt, inte minst internationellt. Men nu behöver även de övriga tjänsterna komma i bättre funktion, menar man. Evangelisten, som kommunicerar den kristna tron med nya människor, sägs exempelvis ha fått för liten plats i trosrörelsen i Sverige.

På en punkt kring tjänstegåvorna och ledarskapssynen förs nu samtal som kan komma att medföra en betydelsefull förändring i teologin inom trosrörelsen.

– Om vi ser på aposteln som en som bestämmer över alla andra, eller som en likställd bland tjänste­gåvorna, är en nyans i teologin som kan få enorma konsekvenser, säger Jan Rosman till Dagen.

Vill få till en nystart

Livets ord i Uppsala har i många år – rätt eller fel – fått löpa gatlopp i svenska massmedier anklagade för att bedriva framgångsteologi. En relativt stor grupp sårade människor har lämnat församlingen. Det är ingen enkel resa att återvinna förtroendet gentemot allmänheten, och en frågeställning Dagen stöter på när vi pratar runt i trosrörelsen är om församlingen helt enkelt borde byta namn för att kunna få en ordentlig nystart.

Livets ords nuvarande pastor Joakim Lundqvist är ordförande i trosrörelsens predikantorganisation, TRPO. För att försöka åstadkomma något av en nystart har han under de senaste två åren bland annat samlat de cirka 80 predikanterna till samtal och bön under en gemensam båttur med övernattning.

Ett annat initiativ är konferensen Bygga kyrka som Livets ord har organiserat ihop med lokala församlingar på några håll runtomkring i landet. De tongångar som når Dagen är ett stort förtroende för den nye ledaren i Uppsala.

– Men arvet efter Ulf Ekman måste man bearbeta. Särskilt det sista årtiondet som ledare gick han en annan väg än trosrörelsens teologiska stadgar föreskrev. Det fanns pastorer och församlingar som tidigare än andra var frågande inför hans utveckling, och det har också påverkat relationerna mellan predikanterna, säger Torbjörn Aronson.

Läs mer:

”Vi har förstått att Gud kan vara med i lidandet”
”Vår identitet är inte enbart trosrörelsen”
Trosrörelsens församlingar, från norr till söder

 

Fakta: Tros­rörelsens församlingar

Trosrörelsens 35 församlingar har i dag uppskattningsvis 7 000–8 000 medlemmar.

Tre församlingar står för omkring två tredjedelar av medlemmarna:

Livets ord i Uppsala, 3 300 medlemmar.

Södermalmskyrkan i Stockholm, 1 400 medlemmar.

Kristet Center Örebro, cirka 550 medlemmar.

Andra lite större församlingar är: Fristaden i Uddevalla, Borås kristna Center, Agape i Norrköping, Livets ord i Jönköping, Svedjeholmskyrkan i Örnsköldsvik och Umeå bibelcenter.

Lilla Erstagården