”Vi har lämnat stridigheterna”

Det är höst i naturen, på väg att övergå i vinter, men i de luthersk-katolska relationerna töar det. Efter nästan 500 år av fiendskap och djupfryst dödläge bevittnar vi nu i den kalla Norden de förs­ta tydliga tecknen på en ekumenisk vår.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Dokument

Det har funnits vårtecken förut, men det är nu i oktoberblåsten som tussilagon tycks blomma på riktigt. En katolsk påve kommer till det nordliga protestantfästet för att tillsammans med världens lutherska kyrkor högtidlighålla minnet av reformationen – massupproret och massflykten från den katolska kyrkan. Och han gör det för att besegla en gemensam önskan om enhet mellan kristna.

– Det här är verkligen en milstolpe. Tidigare har man sett påven och reformationen som två saker som aldrig kan mötas. Nu har vi lämnat stridigheterna och verkligen vill hitta tillbaka till gemenskap, säger Anders Arborelius, biskop i Stockholms katolska stift.

Platsen för mötet är Lund, där Lutherska världsförbundet (LWF) grundandes för nästan 70 år sedan, det i sig en viktig ekumenisk händelse. Påven är inte gäst, utan en av värdarna, då det är LWF och katolska kyrkan som bjuder in till evenemanget.

”Tillsammans i hopp”

På programmet står en gemensam gudstjänst och ett ekumeniskt event för 10 000 personer. Temat är ”Tillsammans i hopp”. Katolikernas och lutheranernas respektive hjälporganisationer, Caritas Internationalis och World Service, ska skriva på en gemensam avsiktsförklaring och katolska och lutherska körer ska förenas i gemensam sång till Guds ära.

Men allt detta är symbolhandlingar. Kärnan i det vi bevittnar är de fem uppmaningarna som riktas till alla katoliker och lutheraner och som formulerats i dokumentet ”Från konflikt till gemenskap”.

”Från konflikt till gemenskap” är frukten av 50 år av samtal och hårt arbete från samfundens sida. De fem uppmaningarna, eller imperativen, som man valt att kalla dem, säger att var och en bör se till det som förenar innan han eller hon fördjupar sig i skillnaderna, att var och en bör låta sig förändras genom mötet med den andre, att lutheraner och katoliker bör gemensamt vittna om Guds barmhärtighet och upptäcka kraften i evangeliet, och alltid sträva efter synlig enhet.

Är klimatet just nu särskilt gynnsamt för ekumeniken mellan lutheraner och katoliker, och kanske också för ekumeniska närmanden i stort? Frågan går till Antje Jackelén, ärkebiskop i Svenska kyrkan.

– Det ekumeniska arbetet präglades av en stor entusiasm efter andra världskriget, då alla kände att ”aldrig mera krig”. Katolska kyrkan öppnade sig för andra kristna samfund . Men sedan falnade entusiasmen och klimatet blev kärvare, framför allt kanske mellan katolska kyrkan och de protestantiska kyrkorna. År 2000 kom det katolska dokumentet Dominus Jesus, där det helt plötsligt sägs att lutherska kyrkor är mer kyrkliga föreningar än kyrkor. Det var ett tydligt steg bakåt.

– Men nu tycker jag vi ser ett nytt uppvaknande. Man kan säga att det drivs av de stora frågorna som mänskligheten står inför, migration, klimatfrågan, rättvisefrågan. Det är frågor som påven lyft fram och som vi också lyfter väldigt mycket.

Framstegen gläder inte alla

Men, som Antje Jackelén sa i sitt tal till påven under sitt besök i Vatikanen förra året, väcker de ekumeniska framstegen inte entusiasm hos alla. Inför mötet i Lund har den gamla diskussionen om katolska kyrkans ”irrläror” tagit fart, främst inom den evangelikala sfären där påven på en del håll kallas för en falsk profet och, till och med, antikrist.

– I grunden till det finns en teologi som går ut på att katolska kyrkan knappt är en kristen kyrka, säger debattören Mikael Karlendal, tidigare pingstpastor som nyligen konverterade till katolska kyrkan. I dag deltar han aktivt i debatten kring frågan huruvida katolska kyrkan använder ekumenik som medel för att få tyst på kritiken från protestantiskt håll.

– Inom hela protestantismen, men särskilt i Sverige, finns en grundläggande fientlig hållning gentemot katolska kyrkan. Det finns en grundläggande misstro och misstänksamhet, som i många fall baseras på felaktig kunskap om katolska kyrkan.

Misstro mot ekumeniken

Men även från katolskt håll hörs misstro mot ekumeniken. En kritik som återkommer är att påven uttrycker sig oförsiktigt.

– Det är en känsla av att man inte riktigt vet vad som menas med det som sägs. Framför allt finns det en skepsis mot vad man egentligen har kommit fram till i överenskommelsen om rättfärdighetsgörelsen, säger Mikael Karlendal.

Jag frågar Antje Jackelén vilka hot hon ser mot den ekumeniska processen i dag. Har den några fiender?

–  Ja, det är klart att det kan finnas antiekumeniska krafter på olika håll. Vi lever i en tid som präglas av polariseringen, och den gör inte stopp utanför kyrkor. Företeelsen finns även runt påven Franciskus. Det vi ska komma ihåg här är att vi inte ska gömma undan det som skiljer oss åt, men att vi ska betona det gemensamma.

Nu har vi de fem uppmaningarna, eller imperativen som katolska kyrkan och Lutherska världsförbundet har kommit överens om att katoliker och lutheraner bör följa. Hur ser du på vägen framåt? Ser du på den med tillförsikt?

– Som kristna människor kan vi inte annat än att se med hopp och tillförsikt på vägen framåt. Samtidigt finns det orosmoln på himlen, inte minst i dessa tider. Just polariseringen, populismen, protektionismen, det som präglar vår tid. Och det är vår uppgift som kyrkor att göra det som de fem imperativen säger, först och främst att vittna om Guds barmhärtighet. Den ekumeniska processen är beroende av att det finns människor som vill driva den. Har du några tongivande människor som inte vill ha dialog och ekumenik så är det svårt. På lokalnivå ser det olika ut beroende på var man befinner sig. På kyrkoledarnivå tycker jag att det finns mycket som tyder på att det kan gå i rätt riktning.

De 5 uppmaningarna

Lutheraner och katoliker ...

... bör alltid börja i enhetens perspektiv och inte i splittringens.

... bör ständigt låta sig själva förändras genom mötet med den andre och genom det ömsesidiga trosvittnesbördet.

... bör förpliktiga sig till att söka synlig enhet och tillsammans utveckla närmare vad detta innebär i form av konkreta steg och till att oupphörligt sträva efter detta mål.

... bör gemensamt återuppväcka kraften i evangeliet om Jesus Kristus för vår tid.

... bör vittna tillsammans om Guds barmhärtighet genom att förkunna och tjäna i världen.