Bo Lönn - styrelseproffset som tar tid till småprat

Bo Lönn är styrelseproffset som ser till att hålla de röda siffrorna borta i resultaträkningen. Samtidigt vet han betydelsen av att också rikta fokus på mjuka värden.
– Att bekräfta andra människor är viktigt och nödvändigt som ledare, säger han.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Familj

Vad är ett gott företagsklimat? Den frågan berör de flesta yrkesverksamma åtminstone någon gång under arbetslivet. Men svaret är inte lika givet.

Bo Lönn har levt med frågeställningen i hela sitt vuxna liv. Med erfarenhet från styrelsearbete i ett 30-tal bolag, både inom det privata näringslivet och i civilsamhället där kyrkorna är en del, vet han hur viktigt det är för att nå resultat.

– Det gäller att hitta de goda processerna, säger han och får det nästan att låta som ett självspelande piano. Men riktigt så enkelt är det inte, och det spelar ofta inte så stor roll vilken bransch det handlar om.

– Jag har ibland kommit in i företag när de haft det jobbigt. Jag har då märkt att det ofta är det lilla som kan betyda mycket. Som att småprata lite vid kaffeautomaten eller skicka ett uppskattande mejl till någon som behöver det.

Att på olika sätt bekräfta varandra ger livet mål, mening och energi, det vet Bo Lönn. Han har själv mött personer som stöttat, gett välbehövlig korrigering och balans i tillvaron. En sådan person är hans fru.

– Ibland när jag kommit hem på fredagskvällarna, trött efter en lång och intensiv arbetsvecka hade jag helst vilat hela helgen. Men Monica har varit noga med att vi också ska träffa vänner och gå i kyrkan på söndagarna.

Sina slutsatser av fyrtio år som ledare har han sammanfattat i boken "Lära, leva och leda" (Notos) som kom ut till hans 70-årsdag. Där finns inte hans senaste engagemang med, som ordförande i S:t Lukas.

En idéburen organisation som drivs med kristen inspiration och som i mångt och mycket står för det som blivit hans signum: att leda och hjälpa företag med gott renommé som behöver hitta sin plats i det moderna samhället.

– När jag fick uppdraget i S:t Lukas såg jag det som ett pekfinger, säger han och spricker upp i ett leende. Min kristna tro har varit en kompass i mitt arbete, den har pekat i med- och i motgång.

Vi sitter i lobbyn på hotell Birger Jarl i Stockholm där han ofta bor när han besöker huvudstaden. Bo Lönn är ständigt på resande fot mellan olika uppdrag och med åren har det blivit en livsstil som passar honom.

– Mitt professionella liv ser ungefär likadant ut i dag som för tjugo år sedan utom möjligen att tempot är lite lägre numera. Jag slutade aldrig utan har fortsatt göra ungefär det jag gjort i hela mitt liv, säger han och tar en klunk kaffe.

Vad är det som driver dig?

– Resultatet driver mig. Om ekonomin inte hänger ihop blir det sällan bra i slutänden. Om det enbart finns blå ögon och varma hjärtan når man sällan ända fram. Men det är lika farligt med bara ekonomer, menar han.

Som vd, ordförande eller rådgivare i företagsvärlden är uppdraget att hålla ihop verksamheten. Och den svåra konsten att fatta beslut, även obekväma sådana, har han lärt sig under årens lopp genom livets hårda skola.

Ensamheten har varit en vägvisare som hjälpt honom att utvecklas. Tre gånger per år brukar Bo Lönn tillbringa några dagar helt för sig själv. Om några veckor åker han till ön Patmos för att ta tid till reflektion och återhämtning. Efter en sådan tid klarnar mycket.

– Ensamheten gör mig besluts­kraftig. Som ledare behöver man kunna stå för sina beslut, tåla kritik och inte älta misslyckanden. Det är det värt även om det kostar en eller annan sömnlös natt.

Bo Lönn

Aktuell: Fyller 75 år den 1 juni.

Bor: Göteborg.

Familj: Hustrun Monica, två vuxna barn med familjer, fem barnbarn.

Gör: Sitter för närvarande i tre olika bolagsstyrelser och har lika många mentorsuppdrag i företag. Anlitad som personlig mentor av kristna ledare.

Har gjort: Jobbat i 25 år på Sparbanken, bland annat som vice vd. Ordförande i Pingströrelsens bank Samspar och vice vd i Dagenkoncernen i början av 1990-talet.

Intressen: Familjen. Pelargoner.

Firar: Inte med fest men väl med en resa söderut i Europa med familjen.