Bo Senter - den sjungande sjukhusprästen

I hela 28 år var Bo Senter sjukhuspräst på Köpings lasarett. För tre år sedan gick han i pension. Men prästlivet fortsätter, varvat med musikaliska resor och uppträdanden.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Familj

– Man blir visserligen pensionerad, men vill förbli passionerad, säger Bo Senter med skratt.

Han är känd för många som den sjungande sjukhusprästen. Hans musikprogram, med allt från barnvisor till Elvislåtar och kunnigt mellanprat, brukar locka en tacksam publik i hembygdsföreningar och församlingar, på pensionärsfester och födelsedagskalas samt på äldreboenden och vårdhem runt om i Mälardalen, Sörmland och Dalarna.

– Ibland är jag ute och spelar tre-fyra gånger i veckan. Jag har alltid kombinerat prästyrket med att vara musikant och låtskrivare.

På slutet av 1960- och början av 1970-talet reste han land och rike runt med kristna popbandet Mission Possible och har senare samarbetat med flera kända kristna musiker. 1987 vann han, tillsammans med Jan-Erik Pettersson, Kristna musikfestivalen i Elmia-hallen i Jönköping med låten "Du är kvar".

– Under mina år som sjukhuspräst var musiken en enorm tillgång. Man sätter sig med gitarren, börjar sjunga och det ger både tröst och lindring. Och underlättar kontakten med människor. Musiken öppnar våra sinnen.

Och i jobbet som sjukhuspräst är det viktigt hur man närmar sig människor, menar Bo. Att ge närhet, kontakt, trygghet och värme. På lasarettet i Köping, som inte hade någon sjukhuspräst innan Bo kom dit, handlade mycket av arbetet om uppsökande verksamhet. Bland de sjuka, de anhöriga och bland personalen.

– Både de sjuka som ligger inne på en avdelning och de anhöriga kan vara oroliga och frustrerade och behöva stöd. Någon som lyssnar och har tystnadsplikt, och som kanske ibland kan gå emellan och vara en buffert. Även personalen brottas med mycket. Om någon på en avdelning dör, när en säng plötsligt står tom och en människa är borta, kan man behöva debriefing, dela tankarna med någon.

Bo säger att hans tjänst har varit väldigt speciell och att han till stor del utformade den själv. Han var långt ifrån bara på sjukhuset. Han gick även runt på sjukhem och demensboenden. Till många ställen tog han med sig musiken och sina sångstunder.

– Jag fanns till hand inom hela kontraktet och kunde ha både minnesstunder och begravningar. Och det ena kunde leda till det andra. Hade man en begravning kunde man senare bli ombedd att förrätta vigsel eller dop. Jag har blivit familjepräst till många genom åren. Det kan bli så. Man börjar i sorg och fortsätter i glädje.

Bo berättar om att närma sig människor i sorg. Att varje människa och varje situation är unik.

– Kyrkan talar ofta om hur vi ska nå ut till människor. Men jag tycker det handlar om att nå in till människor. Och då måste man våga komma med sig själv och inse att båda parter har något att ge varandra.

Prästbristen inom Svenska kyrkan har gjort att det inte är tal om något pensionärsliv för Bos del. Hans prästtjänster är högt efterfrågade när präster i hemstaden Västerås blir sjuka, vabbar, går på semester eller föräldraledigheter. Bo Senter ställer gärna upp och fyller ut behoven. Inte sällan med kort varsel, och för både kortare och längre tids vikariat.

– Som prästvigd är du präst hela livet. Du är pensionerad från en tjänst, men blir tagen i bruk genom hela livet så länge du orkar och vill.

Bo Senter

Aktuell: Fyller 70 år den 25 juni.

Är: Pensionerad och passionerad präst.

Bor: I Västerås.

Familj. Hustru Susann, två döttrar och en son (som gått bort).

Hobby: Älskar Wordfeud, korsord, musik och simmar.

Favoritmusiker: Elvis Presley.

Läser: Dikter.

Lästips: Elisabeth Kübler-Ross "Döden är livsviktig".

Lilla Erstagården