Med ett hjärta som klappar för Kambodja

Som ung ville hon förändra världen, men att det skulle bli Sydostasien som blev hennes andra hem hade Marianne Stattin Lundin ingen aning om.
Nu är hon med och hjälper traffickingoffer och får föräldrar att sluta slå sina barn.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Familj

Hon håller som bäst på att packa resväskan när Dagen ringer. Bara några timmar bort går flyget till Kambodja där några veckors intensivt arbete väntar.

– Ända sedan jag var liten har jag känt ett engagemang för de barn i världen som inte har samma gynnsamma situation som vi har här, berättar Marianne. 

Till en början var det en allmän längtan om att få vara med och förändra, och först trodde hon att det var i Afrika hon skulle få vara med och göra skillnad eftersom det var det som hon hörde talas om.

Men i samtal med Evangeliska frikyrkan, som då hette Örebromissionen, kom Kambodja upp. Det här var 1991 och landet var svårt härjat efter röda khmerernas folkmord. I och med ett fredsavtal fanns det plötsligt vägar in i landet.

– Då fick jag frågan om jag ville åka dit, berättar Marianne.

Sedan dess har det varit Kambodja som gäller. Marianne har bott 12 år i landet, hon kan språket och känner till kulturen. Och numera reser hon dit för Erikshjälpens räkning då hon är programkoordinator för barnrättsorganisationens arbete i Sydostasien.

– Vi har sedan 2012 ett litet regionkontor i Kambodja och jag åker ut för att stötta dem och följa upp det arbete som vi har.

I jobbet ingår att utveckla Erikshjälpens projekt, något som sker via lokala samarbetspartners.

– Det handlar om att motverka trafficking, där vi är med och bygger nätverk mellan olika kristna organisationer som jobbar med frågan.

– Vi jobbar också i tre slumområden i Phnom Pen för att barn ska kunna gå i skolan och vi arbetar för att barn som hamnat på institution ska återintegreras i samhället.

Marianne berättar att det inte bara handlar om att hjälpa dem som hamnat i nöd, utan att parallellt försöka påverka samhället åt rätt håll, exempelvis att försöka få till en mer barnvänlig lagstiftning.

Förutom Kambodja ingår också Laos, Thailand och Myanmar/Burma i hennes arbetsfält.

När Marianne berättar märks det snabbt hur engagerad och insatt hon är. Hon kastar sig kors och tvärs mellan de olika projekten, från hur fattiga bönder ska lära sig att hantera ekonomin då lönen bara kommer sporadiskt under skördetiden, till hur viktigt det är att förändra beteendet och få föräldrar att sluta aga sina barn.

Går det åt rätt håll?

– Vissa saker går åt rätt håll, andra saker gör det inte, svarar Marianne och berättar att det börjar närma sig val i Kambodja, vilket ökar spänningarna i landet.

Men framför allt har saker förändrats under årens lopp, då det tidigare stängda landet numera öppnats upp för influenser utifrån.

– Jag tror att det har fått en positiv påverkan på många människor, som ser att det finns olika sätt att tänka. För känner man bara till den egna traditionella kulturen tänker man inte lika lätt utanför boxen.

Exempelvis har barnperspektivet fått en större plats, och Erikshjälpen är med och driver på för barnens rättigheter.

Marianne kommer att fira sin 60-årsdag på plats i Kambodja, och när jubilarintervjun kommer på tal är hon först tveksam. Hon ställer enbart upp om hon får prata om Erikshjälpens arbete i Sydostasien.

– Jag är inte en sådan som firar, säger hon.

– Det som jag firar är att få se när barnens situation blir bättre, att få se deras glädje, att de växer. Det är det som är värt att fira, säger hon och lägger inom kort på luren för att packa färdigt väskan för sitt kommande uppdrag.

Marianne Stattin Lundin

Familj: Gift med Bror Lundin.

Bor: I Mölndal Göteborg.

Gör: Jobbar på Erikshjälpen som koordinator för Sydostasien.

Församling: Medlem i Tabernaklet i Göteborg.

Fyller: 60 år på onsdag.

Firar: Inte så mycket.