Pingstkyrkan i Falköping firade 100 år

I helgen firade pingstförsamlingen i Falköping 100-årsjubileum. Carl-Henric Jaktlund är föreståndare i församlingen.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Hur firade ni i helgen?

– Genom en utökad gudstjänst där det var uppdukade bord i kyrksalen. Församlingens kör Kefas sjöng, jag predikade över temat "100-åringen som klev in i framtiden och växte vidare" och sedan var det lunch, tårta samt bildvisning.

Ett sådant här jubileum – blir det mest en rolig grej för stunden – eller finns det andra framåtverkande och långvariga effekter?

– Det är värt att fira och minnas, men vi valde denna gång att inte satsa för mycket. Vi vill ha tid och kraft över för arbetet i nutiden och inför framtiden, men det är förstås värt att fira 100 år. Fest är kul!

Hur skulle du vilja beskriva pingstförsamlingen i Falköping - vad är det för en grupp med människor?

– Svårt, det är ju en väldig bredd av människor, vi är ju ingen åsiktsgemenskap där alla är eller tänker lika kring allt utan mer en brokig skara som har det gemensamt att vi tror på och vill Jesus. Men sammantaget och generellt kan sägas att det är en generös, varm och trogen grupp.

Vad skulle du säga att församlingen har för plats på orten – vad betyder ni för falköpingsborna?

– Tror jag vågar säga att vi är ganska välkända men vi drömmer om att få vara till mycket större betydelse för vår stad, helt klart.

Hur många aktiva är ni?

– Vanligtvis samlar vi 200-250 på en söndagsförmiddagsgudstjänst men viss variation finns, både uppåt och nedåt.

Vad drömmer du om för församlingen?

– Jag drömmer om att vi ska kunna få se en ny form av väckelsetid, även om den kanske inte kommer se ut på samma sätt som tidigare. Jag drömmer om att evangeliet ska få betyda mer för oss som redan är troende, få landa djupare liksom, och få nå nya människor.

Dödshjälp
Anna Westerholm, Skolverket.
Foto: Natanael Gindemo
Foto: Natanael Gindemo
Susanne, Emmy och Elina Flenstet Waleij vill väcka samtalet om utseendehetsen de upplevt inom frikyrkan. ”Jag skulle önska att kyrkan fick vara en fristad där man fick vara sig själv”, säger mamman Susanne. 
Foto: Malin Aronsson
Foto: Malin Aronsson