Robin Johansson - Ikonmålaren som lever Bullerby-liv

I en klosterlik miljö målar Robin Johansson ikoner på dagarna. På kvällarna kommer han hem till fru och fem barn. Tillsammans med andra familjer har de valt ett enkelt liv på Kållandsö utanför Lidköping.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Han växte upp i pingstkyrkan i Linköping och kom därför tidigt i kontakt med Bjärka-Säby, som ägs av församlingen. Som barn kunde han inte ana att platsens liturgiska rytm skulle bli en central del av hans vuxna liv.

Som tonåring var det i stället starka gudsmöten i ett karismatiskt sammanhang som präglade tron. Det gjorde att han efter gymnasiet begav sig till Uppsala för att gå bibelskola och läsa teologi på Livets ord. Ulf Ekman hade vid den här tiden börjat intressera sig alltmer för kyrkans rötter och Robin gjorde en liknande resa.

Missionär i Indien

Efter några år som missionär i Indien flyttade han tillsammans med familjen till Kållandsö utanför Lidköping. Drömmen om ett enkelt liv nära familj, vänner och församling lockade.

– Vi ville vara närvarande föräldrar. Det är många familjer här som tänker på liknande sätt och våra barn har många andra barn att leka med. Det är lite Bullerby-stil.

Upplevde kallelse

2010 gick Robin en ikonmålarkurs på Bjärka-Säby.

– Som liten älskade jag att måla och teckna. När jag gick kursen föll allt på plats och jag upplevde det direkt som en kallelse.

De kommande åren lärde sig Robin hantverket genom mycket övning och kontakter med andra ikonmålare, ofta bosatta på kloster. I augusti 2014 målade han sin hundrade ikon och i dag har han hunnit färdigställa 265 stycken.

– Det är så hög efterfrågan att jag har fullt upp flera år framåt. Jag målar bara på beställning och har inget lager. Mina kunder är församlingar och enskilda bedjare.

”Fönster mot himlen”

Robin berättar hur ikonerna var en naturlig del av kyrkans liv under kristendomens första tusen år. Att de användes i bön- och gudstjänstliv som en hjälp att fästa blicken på det som ligger bortom det vi ser.

– De är som ett fönster mot himlen. När man sitter i bön framför Kristusikonen så stannar man inte i ikonen, utan i hjärtat blickar man in i Jesus själv.

För Robin blev upptäckten av kyrkans uråldriga liturgi en stark kontrast till den det han mött i frikyrkan. I stället för kultur­anpassade gudstjänster, som han anser problematiskt, fann han en form och ett uttryck som prövats under lång tid.

– Att få fästa blicken vid ett formspråk som vittnar om ödmjukhet, självbehärskning och tålamod blir en slags vila. Man får se något gestaltat som man själv vill bli.

Arbetar på Antoniosgården

Robin har sin målarverkstad på Antoniosgården som är en del av Ekumeniska kommuniteten i Bjärka-Säby.

– När vi flyttade till Kållandsö började jag leta efter en plats att be tideböner och måla. Då köpte jag det här 1800-talstorpet mitt ute i skogen och inredde storstugan som kapell och gäststugan gjorde jag om till verkstad.

Varje vecka firas det mässa i kapellet och i dagsläget kan manliga gäster komma på enskild retreat till gården.

Vad drömmer du om i framtiden?

– Jag känner att jag hittat fram i livet, det är det här jag ska ägna mig åt. Men jag hoppas att det växer fram ett kommunitetsliv här på Antoniosgården och så vill jag utvecklas i ikonmåleriet.

Robin Johansson

Aktuell: Fyller 40 år den 1 december.

Gör: Ikonmålare och ideell pastor i frikyrkoförsamlingen Eke kapell.

Författat: Boken ”En Kristen kyrka – att synliggöra Kristus i världen”.

Familj: Frun Lisa och barnen Elsa, Isak, Judit, Joel och Daniel (5–15 år).

Firar: Enkelt firande i hemmet på Kållandsö.

Önskar sig: LP-skivor.

HBTQ-tavlan