”segnälkab atarp ednuk alla eddort gaJ”*

Hon har utsetts till en av Sveriges unga 99 blivande makthavare.
Dessutom kan hon prata baklänges.
Men när Amanda Carlshamre får beskriva sig själv är det helst som diakonistudent.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Vissa människor verkar ha engagemanget i blodet.

Innan fyllda 30 år har Amanda Carlshamre redan hunnit med att väljas till och sluta som ordförande för Svenska kyrkans unga.

Dessutom har hon utsetts till Sveriges lucia och är numera ordförande för nomineringsgruppen POSK i Svenska kyrkan. Bakgrunden fick förbundet TCO att utse henne till en av Sveriges blivande makthavare.

Själv har hon ett kluvet förhållande till ordet ”makt”.

– Jag förstår att jag är en makthavare. Men den dagen jag märker att jag börjar bli en sådan som sitter still för att vakta över min position, då vill jag ha en redig knuff därifrån, säger hon.

För vidare vill hon. Just nu har hon avslutat ett år med studier i diakonivetenskap och förbereder sig för att börja på det ekumeniska institutet i Bossey i Schweiz. Detta för att studera ekumenik.

– Jag är så nyfiken på att förstå vårt sammanhang, och därför vill jag läsa teologi och diakonivetenskap, säger hon.

Med ”vårt sammanhang” menar hon Svenska kyrkan – den som hon är född och uppvuxen i. Men det som verkligen gav henne en egen erfarenhet av kristet liv var året som volontär i Taizéklostret i Frankrike.

– Det betydde så mycket för mig att få en smak av ett regelbundet böneliv och enkelheten som fanns där, säger hon.

Och i denna miljö formulerade hon en tanke som hon burit med sig sedan dess.

– Taizé formade mig med perspektivet att jag är kristen först och främst. Sedan kommer kyrkotillhörigheterna efter det, säger hon.

Och hon är trygg i sin egen lutherska tradition, även om hon upplever att det fortfarande finns mycket fördomar.

– En del tror att kristen tro handlar om förbud. Visst kommer krav och en medvetenhet med ett kristet liv, men jag upplever snarare det motsatta; ”du får, du får!”.

I den politiska debatten har begreppet ”kristna värderingar” dykt upp på sista tiden – inte minst i EU-sammanhang. Amanda Carlshamre är orolig för att begreppet ska kidnappas av högerextrema krafter.

– Vi som kyrkor måste ha tolkningsföreträde här. Vi måste säga stopp, det där är konservativa värderingar – inte kristna.

Vad är kristna värderingar för dig?

– Att inte göra skillnad på människor. Att stå på de utsattas sida. Att se ett ansvar för sina syskon. Att hjälpa människor att komma till tro på en rättvis och kärleksfull Gud. Det är fara å färde när våra begrepp används för att skapa segregation, säger hon.

Eftersom hon rört sig i så många kristna miljöer har hon fått ett allt större hjärta för ekumeniken.

– Jag känner ibland en helig avund till andra samfund, till exempel till den karismatiska frikyrkligheten eller den ortodoxa liturgin. Men jag är också en sådan som behöver en regelrätt högmässa med orgel och äldre psalmer.

– Lika mycket som en kvällsbön vid lägerleden med gitarr och lovsång.

Och hur var det då med baklängestalet? Jo, det stämmer. Amanda Carlshamre kan verkligen det. Den mycket ovanliga förmågan upptäckte hon redan när hon var liten.

– När jag var 10 år trodde jag naivt att alla kunde prata baklänges. Sen upptäckte jag att det inte var så. Det finns egentligen ingen nytta med att kunna det. Mer än ett partytrick, säger hon och skrattar.

Fotnot. *Rubriken ska läsas bakänges.

Amanda Carlshamre

Aktuell: Fyller 30 år 16 juni.

Familj: Pappa, mamma, samt två yngre syskon.

Läser helst: Nyhetssajter.

Lyssnar helst på: Varierar. Vissa dagar orgelmusik, andra dagar gladpop från 1990-talet.

Favoritkompositör: Tjajkovskij.

Firar 30-årsdagen: På konfirmandläger. Vaknar i Skara på söndag, och åker sen iväg tre veckor.

Debatt Helena Erkenborn.
Premium Foto: Baz Ratner/TT
Foto: Baz Ratner/TT