Till minne: Daniel Lindberg

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Familj

Fängelsepastor Daniel Lindberg, Rimbo, har avlidit i en ålder av 82 år. Hans närmast sörjande är makan Kerstin och sönerna Anders, Pär och Tomas med familjer. Han var född i Stenkyrka på Gotland. Hans far var pastor och under Daniels uppväxtår bodde familjen på olika platser i landet. Kanske bidrog detta till att Daniel själv kom att leva ett rörligt liv med resor som sångarevangelist, bokförsäljare och fängelsepastor.

Daniel var musikaliskt begåvad och efter bibelskola i Göteborg var han en efterfrågad sångarevangelist som ackompanjerade sig själv på dragspel, en konst som han lärt sig från grunden under en tidig anställning på Hagströms dragspelsfabrik i Älvdalen. Med tiden breddade han sin repertoar och arrangerade populära sångarkvällar med bland andra Dan Andersson och Evert Taube på programmet.

Hans litteraturintresse ledde till en anställning på Förlaget Filadelfia 1970. Under flera år marknadsförde han Filadelfias, Verbums, Harriers och en rad andra förlags böcker genom besök hos bokhandlare runt om i Sverige. Han köpte också upp restupplagor från olika förlag och spred dem vidare genom ett eget företag.

Fyrtiofem år gammal inledde han pastorsstudier inom Svenska Missionsförbundet. Han ordinerades 1981 och tjänstgjorde sedan som pastor i missionsförsamlingarna i Sala, Hille och Rimbo. Under tiden i Rimbo började han arbeta som fängelsepastor på Norrtälje- och Österåkeranstalterna.

Genom sitt positiva och okonstlade sätt lyckades Daniel skapa mycket goda relationer till många av anstalternas interner. Han kände ett djupt engagemang för deras problemfyllda situation, och detta ledde till skapandet av en organisation för att hjälpa frigivna interner att anpassas till ett normalt liv i samhället. Tillsammans med Sigvard Larsson grundade han IBUS (Individuellt behovsstyrt uthålligt stöd), som har hjälpt många fd interner att bryta med ett kriminellt förflutet och bygga upp ett nytt och fungerande liv.

Daniel nöjde sig inte med enbart medkänsla. Han omsatte den i konkret handling. Där samhällets institutioner inte räckte till, där grep han in och hjälpte människor ut ur onda cirklar och hopplöshet.

Privat var Daniel en hängiven bokläsare med historia som ett huvudintresse. Han var också naturälskare och sökte sig gärna ut i skärgården. Vi som kände Daniel personligen och hade förmånen att få arbeta tillsammans med honom saknar nu en god vän och kamrat. Vi kommer att länge minnas hans varma hjärta. Och hans glada humor.

Eric Ekman, Uno Gustin, Ivar Lundgren

Lilla Erstagården