Till minne: Hans Holmgren

Så kom den då, dagen när mammas trogna livskamrat sedan 75 år och vår älskade pappa Hans flyttade hem i stor frid.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Familj

Det är omöjligt att överblicka vilka spår hans 98 år fått för oss och våra liv. Inte minst gäller det hans självklara och naturliga tro som fick konsekvenser överallt i livet. För pappa handlade det om att tron skulle levas och inte alltid behövde förstås. Detta praktiserades i det politiska livet, bland annat som kommunalråd, under de många åren som missionskassör, lekmannapredikant och ordförande, som grävmaskinist, arbetsledare, jägare/fiskare, renskötare och inte minst i all tid han och mamma gett oss. Tron var kompassen genom livet. Att se honom praktisera tron vila i bön med knäppta händer var vanligt även när han var nära slutet.

Pappa älskade att vara i rörelse och att visa kärlek, långt bortom barnbarn och barnbarnsbarn. Många har berättat om vad ett enskilt samtal eller en praktisk insats av honom fått betyda. I vårt hem fanns musik- och missionsintresse, så två gånger besöktes Tanzania för praktiska arbetsinsatser.

Naturen var pappas andra hem. Skapelsen sågs som en gåva som skulle brukas under stor tacksamhet till Skaparen. Livet igenom var han välsignad med en stark grundfysik, vilket ställde andra på hårda prov som ville följa med i skog och mark.

Hans, som var nummer åtta av totalt elva syskon, var snabbt mycket nyfiken på livet. Detta krävde stort tålamod av syskon och föräldrar som ofta fick reda ut det han ställt till med. Boken som sedermera skrevs om honom, ”Hasse från Stjärnsjön”, liknar en förlaga till Emil i Lönneberga.

Barndomshemmets starka gudstro blev också hans egen. En gång under en taxikörning klev vackra Ruth in i bilen. På kvällen sa han till sin mamma att ”nu har jag kört den som ska bli min fru”. En tid efteråt blev det mycket riktigt så. Pappa kom också att bli en av de tidiga medlemmarna i det som nu är Pingstförsamlingen i Arjeplog. Dessa två storheter, Ruth och församlingen, blev sedan två viktiga nav livet ut. Hans var också en tydlig visionsbärare då församlingen bröt ny mark på 1980-talet och Hotell Lyktan tog form.

Pappas långa resa tog slut en kort tid efter en konkret bön om att få flytta hem. Han var klar. Kvar är ljusa minnen och hoppet om ett kärt återseende. Och vem vet: kanske pappa hjälper vår Mästare att bygga något fantastiskt till oss som kommer efter? I väntan på mötet i en bättre värld lyser vi frid över pappa Hans ljusa och varma minne.

Birgitta, Ingegerd och Olof med familjer