Trubaduren som vill utmana med sin tro

Trubaduren Anders Caringers senaste låt heter ”Pension”, och ställer frågan: Vem är jag i min nya värld? Den tidigare fängelsepastorn började skriva ”kåklåtar” efter att själv ha suttit inne en månad på anstalt.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Familj

Anders Caringer står utanför huset och hugger ved när Dagen ringer upp. Vedhuggandet är en sysselsättning han gillar, det återkommer i samtalet. Sedan nio år tillbaka bor han permanent i ett fritidshusområde där de flesta är sommargäster. Det innebär att det vintertid är ganska tomt och tyst runtomkring, även om det finns ytterligare några grannar och vänner som bor kvar året runt.

– Tack och lov är det tyst. Jag har vant mig vid att leva med så mycket ljud som musiklärare. Balansen med tystnaden är nödvändig för att kunna lyssna inåt. För att få någorlunda vettig balans i tillvaron, säger han.

Anders Caringer citerar en strof ur den egenskrivna låten: ”Det tar nog en evighet”.

Som luft andas in ska luft andas ut

Annars tar vårt liv för hastigt slut

Ty om vi bara andas in

Spricker nog vårt skinn

Och om vi andas utåt bara

Kommer vi att som russin vara.

Vem är Anders Caringer? Vis-, pop- och rocksångare som skriver sina egna texter och kommenterar samhällsfrågorna. Andra känner honom som korsordskonstruktör eller kåsör.

– Son, pappa, lärare eller fängelsepastor skulle också kunna passa. Jag är mina åldrar i ständig föränderlighet. Det beror på vad man vill visa.

Som ung vägrade Anders Caringer vapen vid militärtjänstgöringen, men beviljades inte vapenfri tjänst. När han total­vägrade dömdes han att sitta inne en månad på Västerås­anstalten. Det var här intresset för kriminalvårdsfrågor startade.

Så småningom läste han till baptistpastor och långt senare fick han tjänst som fängelsepastor på Salbergaanstalten. Han har även turnerat som trubadur på fängelser, och gett ut LP-skivan ”Cellstoff”.

– Jag försöker beskriva en vanlig dag på kåken, och väva in den kristna tron när man har det jobbigt med sig själv, och blir hatad av andra.

– Vi har alla våra inre fängelser att brottas med. Utmaningen är att se bortom brottet och in till den lilla människans hjärta.

Anders Caringer var kraftig motståndare till allt vad kristen tro hette när han växte upp i Västerås. Men när en klasskompis tog med honom till kyrkan, och han läste Nya testamentet hände något. Bland annat bildades ungdomskören Teofil i baptistkyrkan. Kören framförde den unge låtskrivarens låtar när kören reste runt i världen.

– Förälskelsen – Jesus och jag – skulle ut i varenda låt. I dag är tron fortfarande min största drivkraft, men den tar sig andra uttryck.

Numera kommenterarhan gärna samhällsföreteelser med ”politisk touch” – och är inte rädd för att utmana. Anders Caringer vill bort från en kristen tro som blir förutsägbar.

– Vi måste lära oss att möta udda människor, de små, som Jesus kallar dem, säger han.

Numera är han pensionär och producerar nytt material ute i friggeboden. Frun Lena, som är keramiker, jobbar med lera i ett annat rum Och så möts de och delar sina skapelser.

Anders Caringer är fullt aktiv och spelar i kyrkor, på bibliotek och vid pensionärssamlingar hos PRO och RPG.

Anders Caringer

Aktuell: Fyller 70 år den 5 januari.

Familj: Fru Lena och tre vuxna barn (två söner och en dotter). Tre katter.

Yrke: Musik- och dramalärare, fängelsepastor, folkhälso­konsult, frilansande trubadur.

Bor: Fritidshusområde i Ljömsebo, nordväst om Sala.

Intressen: Hugga och klyva ved.