Sök

”Hela min packning försvann i havet”

Dagen har träffat sex människor på ett asylboende i Stockholm som flytt krig och terrorism. De har varit i Sverige endast några veckor och framtiden är osäker.

Den senaste veckan har Migrationsverket tagit emot knappt 4300 asylsökningar. Det är en ökning med drygt 170 procent jämfört med december förra året. Flyktingarna är ensamkommande flyktingbarn, familjer, unga vuxna och äldre – både män och kvinnor. De flesta är ifrån Afghanistan, Syrien och Irak men även många andra länder.

Efter att flyktingarna ansökt om asyl får de hjälp att komma till ett ankomstboende. Det är ett tillfälligt boende till dess att det finns ledig plats på ett mer långsiktigt asylboende. Det stora antalet nya asylsökande har under den senaste tiden gjort att Migrationsverkets boendeplatser fyllts. Därför har myndigheten bett kommuner om hjälp att ordna tillfälliga sovsalar som i exempelvis idrottshallar. Och det kan också bli nödvändigt framöver att inhysa asylsökande i vinterbonade tält.

I en gammal militäranläggning finns det sovplatser för 200 flyktingar i Ursvik, Sundbyberg, utanför Stockholm. Kommunen har här inrättat ett tillfälligt ankomstboende. Tanken är att flyktingarna ska stanna här i några dagar, men verkligen ser annorlunda ut. Många blir kvar i flera veckor.

Under ett och samma tak möts människor från olika länder, kulturer och med olika religioner och personligheter.

Många kyrkor hjälper till för att hitta volontärer som kan hjälpa till att driva kommunernas nya ankomstboenden. Volontärerna lär känna flyktingarna – lär känna deras historier, personligheter och drömmar. Bakom de stora siffrorna blir flyktingarna i det personliga mötet också människor.

Under ett besök på Ursviks ankomstboende fick Dagen lära känna sex flyktingar som berättar om vilka de är.

Islam: Jag tror litegrann på Gud

Parinaz: Nu är jag är glad och positiv och jag blir kompis med nästan alla

Alexandre: Jag vill åka hem, men det går inte

Mohammad: Jag blir lugn när jag ber och när jag talar till Gud

Salima: Jag ville ha frihet. Men så blev det inte

Mahli: Jag vill arbeta som mekaniker som jag alltid ha gjort.

Den senaste veckan har Migrationsverket tagit emot knappt 4300 asylsökningar. Det är en ökning med drygt 170 procent jämfört med december förra året. Flyktingarna är ensamkommande flyktingbarn, familjer, unga vuxna och äldre – både män och kvinnor. De flesta är ifrån Afghanistan, Syrien och Irak men även många andra länder.

Efter att flyktingarna ansökt om asyl får de hjälp att komma till ett ankomstboende. Det är ett tillfälligt boende till dess att det finns ledig plats på ett mer långsiktigt asylboende. Det stora antalet nya asylsökande har under den senaste tiden gjort att Migrationsverkets boendeplatser fyllts. Därför har myndigheten bett kommuner om hjälp att ordna tillfälliga sovsalar som i exempelvis idrottshallar. Och det kan också bli nödvändigt framöver att inhysa asylsökande i vinterbonade tält.

I en gammal militäranläggning finns det sovplatser för 200 flyktingar i Ursvik, Sundbyberg, utanför Stockholm. Kommunen har här inrättat ett tillfälligt ankomstboende. Tanken är att flyktingarna ska stanna här i några dagar, men verkligen ser annorlunda ut. Många blir kvar i flera veckor.

Under ett och samma tak möts människor från olika länder, kulturer och med olika religioner och personligheter.

Många kyrkor hjälper till för att hitta volontärer som kan hjälpa till att driva kommunernas nya ankomstboenden. Volontärerna lär känna flyktingarna – lär känna deras historier, personligheter och drömmar. Bakom de stora siffrorna blir flyktingarna i det personliga mötet också människor.

Under ett besök på Ursviks ankomstboende fick Dagen lära känna sex flyktingar som berättar om vilka de är.

Islam: Jag tror litegrann på Gud

Parinaz: Nu är jag är glad och positiv och jag blir kompis med nästan alla

Alexandre: Jag vill åka hem, men det går inte

Mohammad: Jag blir lugn när jag ber och när jag talar till Gud

Salima: Jag ville ha frihet. Men så blev det inte

Mahli: Jag vill arbeta som mekaniker som jag alltid ha gjort.