Sök

Parinaz: Nu är jag är glad och positiv och jag blir kompis med nästan alla

Parinaz säger att hon är ifrån Afghanistan, fast hon egentligen aldrig har varit där. I stället har hon bott hela sitt liv i Iran. Det var 34 år sedan hennes mamma och pappa flydde dit. Men som afghaner i Iran har de blivit hårt diskriminerade. Parinaz har gått sju år i skolan, men sedan fick hon inte fortsätta studera. På gatan blev hon kallad smuts-afghan och fick inte besöka allmänna platser som parker eller simhallar. Hon saknar ingenting med Iran, eller jo – hon saknar sin morbror och mormor som fortfarande är kvar.

– När jag var i Iran var jag jätte­blyg och jag kunde inte få kompisar så lätt, men när jag kom hit så blev det tvärtom. Nu är jag är glad och positiv och jag blir kompis med nästan alla, säger Parinaz försiktigt och brister i gråt när hon berättar hur väl omhändertagen hon blivit i Sverige.

Parinaz älskar makaroner och teater. Hon tror att det är svårt att spela teater men hon skulle gärna prova att spela in en film och på så sätt fånga människors intresse. Men först och främst drömmer hon om att bli kläd­designer. Parinaz fascineras av att rita och tycker om mode. Så ofta hon kan brukar hon titta på olika modeshower på tv. I dag ser Parinaz ljust på framtiden. Bara hon och familjen får uppehållstillstånd så tror hon att hennes och hennes brors drömmar kommer att gå i uppfyllelse.

Tror du på Gud?

– Jag tror på Gud, men inte den som jag föddes med. Jag föddes muslim. Jag tror nu på den Gud som är snäll, inte den Gud som slår eller bränner mig. Nej, jag ber inte. Om jag bad borde jag inte ha nagellack på mig.

Parinaz säger att hon är ifrån Afghanistan, fast hon egentligen aldrig har varit där. I stället har hon bott hela sitt liv i Iran. Det var 34 år sedan hennes mamma och pappa flydde dit. Men som afghaner i Iran har de blivit hårt diskriminerade. Parinaz har gått sju år i skolan, men sedan fick hon inte fortsätta studera. På gatan blev hon kallad smuts-afghan och fick inte besöka allmänna platser som parker eller simhallar. Hon saknar ingenting med Iran, eller jo – hon saknar sin morbror och mormor som fortfarande är kvar.

– När jag var i Iran var jag jätte­blyg och jag kunde inte få kompisar så lätt, men när jag kom hit så blev det tvärtom. Nu är jag är glad och positiv och jag blir kompis med nästan alla, säger Parinaz försiktigt och brister i gråt när hon berättar hur väl omhändertagen hon blivit i Sverige.

Parinaz älskar makaroner och teater. Hon tror att det är svårt att spela teater men hon skulle gärna prova att spela in en film och på så sätt fånga människors intresse. Men först och främst drömmer hon om att bli kläd­designer. Parinaz fascineras av att rita och tycker om mode. Så ofta hon kan brukar hon titta på olika modeshower på tv. I dag ser Parinaz ljust på framtiden. Bara hon och familjen får uppehållstillstånd så tror hon att hennes och hennes brors drömmar kommer att gå i uppfyllelse.

Tror du på Gud?

– Jag tror på Gud, men inte den som jag föddes med. Jag föddes muslim. Jag tror nu på den Gud som är snäll, inte den Gud som slår eller bränner mig. Nej, jag ber inte. Om jag bad borde jag inte ha nagellack på mig.