Daniel Ringdahl: Vi kommer inte undan domen

Om Gud hade släppt tankarna på att döma hade han lämnat walk over till ondskan, det vore bara ondskefullt.

—   Daniel Ringdahl

Hur kan man ta med en bibeltext där det står, "Alltså skall jag döma er, israeliter, var och en efter hans gärningar", på en söndag med rubriken "Att inte döma"? Går inte domsorden emot hela Bibelns budskap om kärlek och barmhärtighet?

Det är lätt att drabbas av kognitiv dissonans när man å ena sidan läser texter i Bibeln där Gud dömer människor, och å andra sidan läser texter i Bibeln som säger att vi inte ska döma varandra. För att lösa konflikten är det lätt att tänka att texterna som talar om att inte döma ”trumfar” dem som talar om att döma. Jesus själv säger ju i söndagens evangelium: ”Döm inte, så skall ni inte bli dömda.”

Men det är problematiskt att sätta parentes om delar av Bibeln. I stället för att korrigera eller exkludera vissa bibeltexter, får vi i vår bibeltolkning försöka harmonisera till synes motsägelsefulla texter.

Om vi närstuderar söndagens texter klarnar bilden något. I Hesekiel 18 säger Gud: "Alltså skall jag döma er, israeliter …" men i Lukas 6 säger Jesus: "Döm inte, så skall ni inte bli dömda." (Mina kursiveringar.) Det är alltså skillnad mellan Guds dom och människors.

”Men Hesekiel hör ju till Gamla testamentet”, skulle man kunna invända, ”och Jesus sa: ’Inte heller jag dömer dig’ (Joh 8:11). Har inte det omöjliggjort all dom?” Nej, Jesus sa också: ”Till en dom har jag kommit till denna värld” (Joh 9:39.) Återigen står vi där med dissonansen och kommer inte undan domen. Om Gud hade släppt alla tankar på att döma hade han lämnat walk over till ondskan, och det vore bara ondskefullt.

Vi kan inte harmoniera de olika perspektiven förrän vi närmar oss korset. Paulus förklarar i Romarbrevet 8: ”Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus”. Varför? Därför att Jesus har blivit dömd i vårt ställe. Det är ju det som är evangelium! Att Gud har blivit straffad i vårt ställe, som profeten Jesaja förklarar (kap 53), för att vi ska kunna gå fria.

Men det frikännandet är helt oberoende av oss. Gud belönar inte din fromhet med frälsning. Han har blivit dömd i ditt ställe innan du ens hade en tanke på att kompensera honom. Guds frikännande är ett utflöde av hans gudomliga nåd och kärlek, trots din ”fromhet”. Det är en ödmjukande insikt.

Det är därför Herren lär oss att inte döma andra, för vi är syndare precis som de. Guds frikännande är uteslutande av Guds nåd, men om det är uteslutande av Guds nåd finns det inga höga hästar för mig att sitta på. Därför måste jag undvika varje dom över min medmänniska. Det sägs om en av ökenfäderna att när en broder blev utkörd ur kyrkan för att denne hade syndat reste sig abba Bessarion och gick ut tillsammans med brodern. "Också jag är en syndare", sa abban.

Att inte döma betyder dock inte att vi ska vara passiva eller neutrala. Givetvis måste vi kunna säga ifrån och förklara att vissa handlingar eller levnadssätt strider mot Guds vilja och leder till fördärvet, men vi kan inte säga något sådant med oss själva som måttstock. Däremot kan vi lyfta fram Guds Ord, som ”är levande och verksamt … Det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar” (Heb 4:12, Folkbibelns översättning från 1998).

Så får vi överlämna domen över oss själva och andra till Gud, som uppmanar varje människa: ”Vänd om, så får ni leva.”

Söndagens bibeltexter

Gamla testamentet: Hesekiel 18:30–32

Alltså skall jag döma er, israeliter, var och en efter hans gärningar, säger Herren Gud. Vänd om! Vänd er bort från era brott, så att de inte får er på fall. Sluta upp med alla era brott mot mig. Skapa er ett nytt hjärta och en ny ande. Inte vill ni väl dö, israeliter? Jag önskar ingens död, säger Herren Gud. Vänd om, så får ni leva.

Episteltext: Galaterbrevet 6:1–7

Bröder, om någon ändå skulle ertappas med en överträdelse skall ni som är andliga människor visa honom till rätta, men gör det med ödmjukhet, och se till att du inte själv blir frestad. Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. Den som menar sig vara något, fast han ingenting är, bedrar sig själv. Var och en skall pröva sina handlingar och söka skäl till stolthet enbart hos sig själv och inte hos andra. Var och en måste bära sin egen börda. Men den som blir vägledd i ordet skall ha samma del som sin vägledare i allt som är gott. Låt inte bedra er, Gud lurar man inte: vad man sår får man också skörda.

Evangelietext: Lukasevangeliet 6:36–42

Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.«Han gav dem också en liknelse: »Kan väl en blind leda en blind? Ramlar inte båda i gropen? Lärjungen är inte förmer än sin lärare, men när han är fullärd blir han som sin lärare. Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? Hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders.

Psaltaren: Psalm 62:2–9

Bara hos Gud finner jag ro, från honom kommer min räddning. Han är klippan som räddar mig, min borg där jag står trygg. Hur länge skall ni ansätta mig, samfällt storma an som mot en lutande vägg, en fallfärdig mur? De har enats om att störta ner mig. De älskar svek, med munnen välsignar de, men i sitt hjärta förbannar de. Bara hos Gud finner jag ro, från honom kommer mitt hopp. Han är klippan som räddar mig, min borg där jag står trygg. Från Gud kommer min hjälp och min ära, Gud är min tillflykt, min starka klippa. Sätt alltid din lit till honom, du folk, öppna ditt hjärta inför honom. Gud är vår tillflykt.