Alf Svensson: Försök inte med -ismerna

Om vi förnekar kristendomens påverkan, vad har vi då att sätta i stället?

—   Alf Svensson

Partierna ville till varje pris hindra Sverige­demokraterna från att få inflytande. Det var inte skattesänkningar eller hyresregleringar eller arbetsrätt, inte heller migrationsfrågor, som fick regeringsmakarna att komma överens. Det var värderingar som avgjorde. Så har det odiskutabelt presenterats.

Det kan inte vara vilka värderingar som helst som får partiledare och partier att göra helt om i centrala frågor.

Liberalismen? Jovisst, den tyr vi oss alla till mer eller mindre. Men vart bär den hän om den inte förankrats i en människosyn som ger alla ett och samma värde, ett okränkbart värde?

Solidaritet, absolut! Men med vem och vilka, om inte alla har ett och lika värde, ett okränkbart värde?

Varifrån, i vår civilisation, hämtar vi demokratins och människovärdets rotsystem om inte från kristendomen?

Vi säger alla, åtminstone i den verbala förbifarten, att människovärdet är viktigare än penningvärdet. Och det borde vara varje politikers ständiga tankemässiga brottningsmatch: Hur beslutar jag, hur driver jag opinion för att visa och bevisa att människovärdet för mig är viktigare än penningvärdet?

Statsvetaren och professorn Alf Ross skrev om demokratins förankring som ”en metafysisk livstolkning”, då den som vill stanna på ”den vetenskapliga kunskapens grund gör bäst i att tiga”.

Och flera gånger har jag erinrat om den internationellt respekterade och uppskattade polske filosofen Lezek Kolakowski som övergav marxismen och tillstod att ”det tagit lång tid för honom att inse hur oumbärlig kristendomen är för vår civilisations överlevnad och bevarandet av vissa grundläggande värden”. Och ”att kalla sig icke-kristen var liktydigt med att inte tillhöra vår kultur”, menade han.

Vågar ingen av er partiledare i Januariöverenskommelsen tillstå att kraften och vägledningen för att komma bort från klassificering av människor i A- och B-lag, i vår civilisation, har sina rötter i kristendomen?

Kom inte dragande med de politiska –ismerna och påstå att respekten för varje människas okränkbara värde har sina rötter i någon av dessa!

Det finns ingen normalt funtad människa som bortser från de illgärningar som utförts i kristendomens namn, men i all denna bedrövelse måste vi ställa oss frågan, vad har vi i vår mänskliga skröplighet att sätta i stället?

Sekulariseringen har kommit längst i vårt land, sägs det. En del ser detta som något förfärligt, andra som något berömvärt.

Om Jesus är Guds son, det måste var och en få tro eller inte tro. Men vårt samhälle kan inte klara sig utan en värdegrund, utan ett ”etiskt minimum”. Och, om vi förnekar eller vill förbjuda kristendomens påverkan i vårt samhällsliv, vad har vi då att sätta i stället?

Det finns inga värdemässiga vakuum!