Andreas Nielsen: Andas djupt och lyft blicken

Jag fick nästan panik. Hur ska jag klara av att leva upp till förväntningarna hemma?

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Hillsong, kyrkan jag är pastor i, har den senaste månaden gått från att vara en kyrka på tre ställen till att vara en kyrka i sex städer. Det är enormt spännande men utmanande. Det finns inga givna mallar att följa när man försöker skapa någonting nytt. Som ytterst ansvarig är förtroende mitt viktigaste kapital. Att vara ledare är att acceptera förväntningar, vara en del av lösningen, visa lugn när det gungar och försöka inge mod och trygghet även när man inte själv vet vad som behöver göras.

Det är att ha förmånen att vara en liten del av något mycket större än sig själv och se vad människor har förmågan att göra när de bärs av en dröm, av en övertygelse.

Fast man gör det man älskar är det lätt att känna sig otillräcklig, att ansvaret och bördan stundtals är övermäktig, som att syret inte räcker till.

För några veckor sedan satt jag i ett jakttorn långt uppe i nordligaste Kanada, inbjuden av en vän. På flyget dit malde tankarna om allt som jag borde vara hemma och få gjort, processer som ska drivas, kloka beslut vi måste komma fram till. Budgetprioriteringar inför nästa år, rollbeskrivningar, uppföljningsarbete. KPI:er som ska utvärderas, ledare som behöver tränas och kontoret som ska renoveras. Predikningar måste förberedas, visioner måste förtydligas, mail som borde svarats på, möten som måste hållas, en fullsatt julshow på Hovet som måste produceras.

Alla de här sakerna är i sig inspirerande och jag är omgiven av ett fantastiskt team som är väl skickliga att klara att leda saker framåt medan jag är borta några dagar. Ändå som ansvarig var mitt sinne ockuperat av alla dessa saker.

När jag första morgonen befann mig i orörd natur - jag hade mött en svartbjörn till fots på bara några meters avstånd på väg till mitt jakttorn - satt jag i en omgivning som är varje jägares dröm. Jag började locka på en älgtjur men mina tankar flög åt andra håll.

Jag fick nästan panik. Hur ska jag klara av att leva upp till förväntningarna hemma, jag är här men mina tankar är på annat håll? Jag var tvungen att pausa, och bad Gud om hjälp. Nästan omgående hörde jag några fraser i mitt inre: ”Andas djupare, lyft blicken”. Jag insåg att allt jag behövde göra var att skifta mitt perspektiv.

När man flåsar efter ett hårt träningspass är det för att kompensera för det syre man saknar. Man är reaktiv. Men när man proaktivt andas djupt, innan man till exempel dyker, är det för att fylla sina lungor med det syre man kommer behöva. Jag drog djupa andetag, lyfte blicken. Det är inte jag som ska skapa frukt, jag behöver bara andas och följa Honom som har kallat mig.

Kung David sa i psalm 16:” Jag har alltid Herren för mina ögon, Han är vid min högra sida, jag vacklar inte.” Kanske kan det hjälpa dig i din vardag. Andas djupare, lyft blicken! Vi behöver inte leva liv där vi ständigt fångar andan från där vi varit. Vi kan dra djupa andetag för dit vi är på väg.

Statsministeromröstning