Att älska som Jesus lämnar märken

Coronakrisen har tänt ett skarpt ljus. Avslöjande, och kanske befriande?

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Det går dåligt för bokhandeln i coronatider. Men det finns en bok som man i Japan till och med har infört ransonering av, endast en kopia av ”Pesten” får köpas åt gången. I Storbritannien har försäljningen av boken ökat med tusen procent. När jag lyssnade på den som ljudbok såg jag hur antalet lyssnare ökade för varje dag. ”39 andra användare lyssnar med dig”. Jag tyckte om att se det, vi blev som någon slags osynlig cirkel av människor som alla lät oss förflyttas till den lilla staden Oran i Algeriet.

Doktor Rieux tillhör de som först inser att pesten har slagit till. Men de flesta förnekar in i det längsta att en epidemi utan botemedel härjar fritt i staden. Till slut sätts Oran i karantän. Ingen får komma ut. Ingen får komma in.

Att gå in i Pestens värld under den tid vi lever i är som att gå in i ett rum med skarpt ljus. Allt får vässade konturer. Orans förordningar blir ekon som studsar genom historien fram till dagens uppdateringar från Folkhälsomyndigheten. Rieux får drag av intensivvårdsläkaren jag såg på bild med djupa märken i ansiktet av skyddsmasken.

Läkaren och hans vänner jobbar dygnet runt för att diagnosticera, konstatera dödsfall och försöka få fram ett vaccin. Det är en tid av avslöjanden. Det värsta i människorna kryper fram. Men också det allra tjusigaste träder stilla fram. ”Det handlar inte om heroism” säger Rieux. Det handlar om dem som troget fortsätter att sätta axeln till där det behövs. Som fortsätter gå trots förlamande trötthet och sorg i fötterna. Som fortsätter möta de döendes blickar med värme trots den existentiella övergivenhet som lamslår dem om natten.

Doktor Rieux kämpar för att hans medlidande inte ska överge honom helt och hållet. Den dagliga dödsstatistiken gnager på hans hjärta. Han är rädd att han ska smittas av abstraktionssjukan. Den som inte längre ser ett människoliv av oändligt värde utan bara en siffra i raden av andra siffror. Om han förlorar sin kärlek, vad har han då kvar som är hans?

Strax innan Jesus dör samlar han sina vänner i ett rum med ljuset skarpt av verklighet. Judas står inte ut, han reser sig och går. Jesus vänder sig ömt till ”sina barn” och sträcker dem en lysande diamant rakt från sitt eget hjärta. ”Ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.”

Coronakrisen har tänt ett skarpt ljus. Avslöjande, och kanske befriande? Rakt upp och ner står det framför oss. Livet. Döden. Kärleken. Inte som abstrakta idéer utan lika konkret som huden på en kropp. Vad betyder det att vi ska älska varandra så som Jesus älskat oss? Det är en fråga att leva med hela livet, men en sak är i alla fall tydlig, älskar vi med den kärlek Jesus talar om lämnar den märken på vår kropp.

 

Söndagens texter

Gamla testamentet: 2 Mos 13:20–22:

De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, vid randen av öknen. Om dagen gick Herren framför dem i en molnpelare för att visa dem vägen, och om natten gick han i en eldpelare för att lysa dem. Så kunde de vandra både dag och natt. Molnpelaren gick ständigt framför dem om dagen och eldpelaren om natten.

Episteltext: Första Thessalonikebrevet 5:9–11

Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus, som har dött för oss för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi nu är vakna eller sover. Därför skall ni trösta och bygga upp varandra, så som ni ju också gör.

Evangelietext: Johanesevangeliet 13:31–35

När Judas hade gått sade Jesus: "Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. Är nu Gud förhärligad i honom skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom. Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma. Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek."

Psaltaren: Psalm 147:1–7

Halleluja! Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig. Herren bygger upp Jerusalem och samlar det skingrade Israel. Han ger läkedom åt de förtvivlade, han helar deras sår. Han bestämmer stjärnornas antal och ger dem deras namn. Vår Herre är stor, hans kraft är väldig, hans vishet är utan gräns. Herren stöder de svaga, de gudlösa slår han till marken. Tacka Herren med sång, lovsjung vår Gud till lyra.

Läs fler Inför helgen-krönikor

Alla tidigare artiklar
Corona och äldreboenden
Övergrepp i kyrkan
Foto: Isaac Holmgren
Foto: Isaac Holmgren
Sexhandel