Birger Thureson: Lär barnen att argumentera!

Länge leva skolans undervisning om källkritikens nödvändighet.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Vad har hänt de senaste 60-70 åren? Ett intressant mätverktyg för en 60-plussare är att jämföra den egna barndomen med barnbarnens. Då blir det väldigt tydligt att tiden inte stått stilla. I dag leker barnbarnen självklart och häpnadsväckande kreativt med sina smarta telefoner. Jag fick utlopp för min skaparlust med hjälp av morakniven och ett stycke trä, eller när jag byggde en riskoja i skogen bakom utedasset och i fanatsin lekte indianliv.

De tekniska jättekliven är en sak. En annan, nog så viktig utveckling under de senaste årtiondena, speglas i den förändrade relationen mellan barn och vuxna.

I min barnavärld skulle vuxna lyssnas till, och lydas. Punkt. Jag kan inte påminna mig att jag som liten verkligen diskuterade med mina föräldrar eller mor- och farföräldrar eller andra vuxna. Det kom senare.

Det fanns ett undantag. Det var när vägarbetaren Karlsson ibland dök upp i vårt kök när han patrullerade den tjälskottsplågade grusvägen mellan Sorsele och Ammarnäs. Han var profilerad socialdemokrat. Min far var aktiv folkpartist av den västerbottniska, frisinnade sort som idag är utrotningshotad. Jag stod på pappas sida.

Av någon obegriplig anledning fann Karlsson det roligt att prata politik med en pojke på 10-12 år. Och även om jag inte hade en chans att besegra vägarbetaren med mina ärvda argument så fann jag mötena med Karlsson väldigt nöjsamma. Ibland tänker jag, att det var han som väckte mitt intresse för politik och samhällsfrågor.

Hustrun och jag gläds åt relativt täta besök av barnbarnen Ellen (12) och Lilly (10). De bor inom gångavstånd, och hemvägen från skolan går inte sällan via vårt kök.

Häromdagen bjöds på hembakat matbröd. Genast uppstod en diskussion om ingrediensernas nyttighetsgrad. Ellen visade sig ha mycket bestämda uppfattningar om vad som var bra för kroppen och vad som inte var bra. Och hur mängden av ett ämne och dess effekt hänger samman.

Det var inte första gången vår pensionärsbostad blev platsen för en debatt av det slaget. Och jag imponeras av barnbarnens förmåga att komma med egna argument och pröva andras.

Länge leva skolans undervisning om källkritikens nödvändighet!

Utvecklingen från enkelriktad till dubbelriktad kommunikation mellan barn och vuxna tillhör vår tids stora framsteg. När barnbarnen säger emot mig, vänligt men bestämt och med goda argument, då gläds jag. Då vågar jag tro på framtiden.

Lilla Erstagården