Birger Thureson: Vilken tur att jag lever nu!

Allt var inte bättre förr, utan att det mesta är bättre nu.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Det hände sig för länge sen i en av Stockholms förorter, när vår 11-årige son besökte badhuset. Han slog en volt från trampolinen och kom för nära den på nervägen. Resultatet blev att ett par framtänder hamnade på bassängbotten.

Den handlingskraftiga modern var med, som tur var och medan en skärrad badvakt handfallet bara glodde på pojken med den blödande munnen lyckades hon ta reda på telefonnumret till en jouröppen tandklinik – dramat utspelade sig nämligen en lördag. Sedan in med ungen i bilen och full rulle mot stan.

Halvvägs framme sa sonen, när hans mor ojade sig över olyckan: ”Hade det här hänt på 1800-talet, då hade jag inte kunnat få någon hjälp. Se det positivt, mamma!” Med andra ord: Vilken tur att vi lever nu, och inte då.

Hustrun och jag påminner varandra om den där händelsen ibland som en bekräftande nick åt sanningen att allt inte var bättre förr, utan att det mesta är bättre nu.

Av medierna är det lätt att få uppfattningen att äldre människor bara klagar och gnäller på allt och alla. Verkligheten ser inte fullt så dyster ut. I olika undersökningar brukar ungefär nio av tio vara nöjda med äldreomsorgen. Och i det pensionärsgäng jag möter en gång i veckan i ett forskningsprojekt om äldres lärande snackas glatt om allt från skidåkning i alperna till byggprojekt.

Själv tänker jag som sonen en gång gjorde: Vilken tur att jag lever nu och inte förr i tiden. Medicinska framsteg har gjort att många kan leva ett friskare liv högt upp i åldrarna. Tekniska framsteg hjälper oss att vara skapande och att kommunicera.

Internet har öppnat en värld fylld med kunskapskällor. Med hjälp av e-post och Facebook håller jag kontakt med vänner i fjärran länder. Lätt som en plätt. Och billigt dessutom.

Det betyder inte att jag byter ut kontakter i verkliga livet mot umgänget via sociala medier. Ingenting överträffar det personliga mötet med andra människor.

Och även om jag målar i ljusa färger i den här krönikan, så kommer det ju mörka dagar också för en äldre person. Då känns det extra tryggt att ha tillgång till den unika gemenskap som stavas kyrka och församling.

Men kanske kyrkan generellt borde bli ännu bättre på att marknadsföra sig som en resurs för alla åldersgrupper. Försöket som gjordes i ett visst församlingsblad blev inte helt lyckat. Där stod: ”Låt inte bekymren ta ihjäl dig. Din församling hjälper till.”

Nåväl, även ett gott skratt sägs ju förlänga livet.

Lilla Erstagården