Krönikor

Britta Bolmenäs: Samarbete – för att Jesus älskar oss

När vi blir osäkra blir vi ofta klumpiga. Det blir lärjungarna.

Det är ändå rätt skönt att lärjungarna är så tröga.

—   Britta Bolmenäs

Det är ändå rätt skönt att lärjungarna är så tröga. Dygnet om har de hängt nära Jesus. Sett mäktiga under. Hört Bergspredikans odödliga ord. Lyssnat till liknelser om Guds rikes hemligheter. Men han är inte så lätt att förstå sig på, den där Jesus. Lukas kapitel 9 startar med att Jesus ger sina lärjungar makt. Makt över demoner och sjukdomar. De traskar iväg, både spralliga och malliga. När de kommer tillbaka till Jesus berättar de i mun på varandra om allt det gjort. Det står inte vad Jesus svarade, men det står att Jesus drog sig undan med dem till Betsaida.

Tänk om de fått vara i fred där med Jesus! Tänk om de fått tid att tänka och landa i allt som hände i dem och omkring dem. Detta är nödvändigt för mognad. Men det blir inte så. Ryktet går om den märklige influencern från Nasaret. ”Då lät Jesus dem komma och talade med dem om Guds rike och botade alla som behövde hjälp.” Inte nog med detta. Jesus bjuder alla tusentals på middag av nästan ingenting. Lärjungarna stortrivs. Det gör vi väl alla när det blomstrar omkring oss.

Men Jesus klamrar sig inte fast på popularitetsvågen. Tvärtom. Han talar om lidande. Kors. Det går inte ihop för lärjungarna. Varför gör Jesus ett stort under – för att i nästa minut tala om att han ska lämna ifrån sig sin makt? De fattar inte. Vågar inte fråga. Vill inte tränga djupare. Vill mycket hellre se nya under.

När vi blir osäkra blir vi ofta klumpiga. Det blir lärjungarna.

När Jesus öppnat sig och våndats med dem – vad säger de då? Ord av tröst, medkänsla? Icke! De börjar de tjafsa om vem som är bäst av dem. Och när de strax kommer till en by, dit Jesus & company inte är välkomna. Då springer Jakob och Johannes som skvallrande skolungar tillbaka till Jesus och ber att få kalla ned eld från himlen och förgöra hela byn. Va?

Jakob och Johannes? Som några dagar innan med egna ögon fått se Jesu gudomliga skönhet på härlighetens berg? Yes, just dessa grabbar vill förinta en hel by. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Men det är ändå rätt befriande. Att vi lärjungar alltid varit både hjältar och klantskallar – samtidigt.

Jesus sparkade inte ut Jakob eller Johannes. Han lät dem vara lika nära honom ändå. Vi tittar ibland på de andra i kyrkbänkarna. De verkar ha fått till livet och tron så otroligt bra. Medan vi själva … nej. Ändå verkar det vara just sådana som oss, som Jesus älskar att använda. Sådana som ena stunden är helgon för att i nästa stund ha de sämsta tankarna och värsta idéerna. Som är spretiga och motsägelsefulla.

Det är just så det är. Vi är inte Jesu lärjungar för att vi är smartast, driftigast, frommast – utan för att Jesus älskar oss. Det är sådana som oss, som Jesus använt för att bygga sitt rike i 2 000 år.

Tänk om vi skulle kasta av oss det där oket vi släpar på. Oket som säger att vi inte är riktiga kristna. Inte tillräckligt bra. Att Jesus nog skäms för oss. Att Han inte lyssnar så noga när sådana som vi ber våra dåliga böner. Låt oss slänga det och lita på att Jesu kärlek är stor nog för oss. Att också sådana som vi kan få göra skillnad.

Söndagens texter

Gamla testamentet: 1 Kung 19:19-21

Elia gick därifrån. När han fann Elisha, Shafats son, var denne ute och plöjde. Tolv par oxar hade han framför sig, det tolfte körde han själv. Elia gick fram och kastade sin mantel över honom. Då lämnade Elisha oxarna och sprang efter Elia och bad honom: »Låt mig först gå och kyssa min far och mor till avsked, sedan skall jag följa dig.« Elia svarade: »Gå tillbaka. Du förstår väl vad jag har gjort med dig?« Elisha gick tillbaka, tog de båda oxarna och slaktade dem. Med oket som bränsle tillagade han köttet och gav det åt folket att äta. Sedan bröt han upp och följde Elia som hans tjänare.

Episteltext:1 Kor 9:19-26

Fri och oberoende av alla har jag alltså gjort mig till allas slav för att vinna så många som möjligt. För att vinna judar har jag för dem varit som en jude. För att vinna dem som står under lagen har jag för dem varit som en som står under lagen, fast jag själv inte står under lagen. För att vinna dem som är utan lag har jag för dem varit som en som är utan lag, fast jag inte är utan Guds lag, jag har ju Kristi lag. För att vinna de svaga har jag inför dem varit svag. Allt har jag varit inför alla, för att åtminstone rädda några. Allt gör jag för evangeliets skull, för att också jag skall få del av dess löften.Ni vet ju att alla löparna i en tävling springer men att bara en får priset. Löp då för att vinna det. Var och en som tävlar måste försaka allt – löparen gör det för en krans som vissnar, vi för en som aldrig vissnar. Jag har målet i sikte när jag löper, och jag slår inte i luften när jag boxas.

Evangelietext: Luk 9:51-62

När tiden var inne för hans upptagande till himlen vände han sina steg mot Jerusalem, och han skickade budbärare före sig. De gav sig av och gick in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst. Men man ville inte ta emot honom, eftersom han hade vänt sina steg mot Jerusalem. Då sade hans lärjungar Jakob och Johannes: »Herre, skall vi kalla ner eld från himlen som förgör dem?« Men han vände sig om och tillrättavisade dem, och de fortsatte till en annan by. När de kom vandrande på vägen sade en man till honom: »Jag skall följa dig vart du än går.« Jesus svarade: »Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.« Till en annan sade han: »Följ mig!« Men mannen svarade: »Herre, låt mig först gå och begrava min far.« Då sade Jesus: »Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike.« En annan man sade: »Jag skall följa dig, herre, men låt mig först ta farväl av dem där hemma.« Jesus svarade: »Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.«

Psaltaren: Psalm 15

En psalm av David. Herre, vem får gästa ditt tält? Vem får bo på ditt heliga berg? Den som lever oförvitligt och gör det rätta och är sann i tal och tanke. Den som inte går med förtal, inte vållar sin nästa skada och inte smädar sin granne. Den som föraktar den förkastlige men ärar dem som fruktar Herren. Den som håller sin ed fast det står honom dyrt. Den som inte ger lån mot ränta och inte kan mutas att fälla en oskyldig. Den som handlar så står alltid trygg.

Fler artiklar för dig