Elisabeth Sandlund: Svordomar som upprör

Varför ska programmet lanseras med hjälp av att djävulen åkallas?

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

”Jag vill inte ha det flera gånger varje kväll i mitt vardagsrum”, messar en vän från kyrkan. ”Jag såg just ett inslag på tv i vår lokala nyhetssändning om hur lärarna sliter med att få lågstadiebarn att sluta kalla varandra fula ord. Hur ska de lyckas med det när de hör hur vuxna pratar i tv?” frågar en läsare i telefon.

 

Läs mer: En svordom var 40:e sekund i ”Hundraett­åringen”

 

Vad de talar om är SVT:s nya satsning inför valet ”Svenska nyheter” som är tänkt att förgylla våra fredagskvällar från och med den 9 mars. Det hårdlanseras inför starten med ständiga upprepningar av en trailer med programledaren Jesper Rönndahl. ”Det liknar ett sådant här amerikanskt nyhetsskojprogram”, förklarar han.

Så långt så bra. Det är ingen dum programidé och Saturday Night Live är ingen dålig förebild om det är den som SVT sneglat mot.

Men varför ska programmet lanseras med hjälp av att djävulen åkallas? Det är förstås det som har upprört dem som hört av sig till mig (och som jag har uppmanat att kontakta SVT direkt, eftersom inget går upp emot en rejäl folkstorm när det handlar om att påverka medierna). För när strålkastarna slås på och Rönndahl får ljuset i ögonen utbrister han med tordönsstämma: ”Satan, vad ljust!”

Jag har full förståelse för att det inte alltid går att undvika svordomar i tv, inte ens i public service-kanalerna som ju har ett större uppdrag än att bara erbjuda tidsfördriv. Folk svär, det är ett faktum. Och när en idrottsstjärna intervjuas i direktsändning efter en överraskande seger eller när mannen eller kvinnan på gatan ombeds kommentera en samhällsföreteelse får man nog tåla att de har sitt eget språkbruk. Men SVT:s egna anställda? I ett förproducerat inslag som säkert tagits om x antal gånger innan det blev precis som producenten ville ha det? Ärligt talat, för det finns inga ursäkter.

 

Läs mer: Dagens Rickard Ringqvist räknade svordomar i filmen Hundraettåringen

 

Alla behöver vi förstärkningsord för att uttrycka att vi blir alldeles förfärligt överraskade, glada, ledsna, bestörta och häpna. Det påstås till och med att människor som använder svordomar har ett generellt sett rikare språk än de som avstår från att svära. Även om det skulle vara så, vilket jag starkt betvivlar, är det inget att gömma sig bakom.

I svenska språket går de flesta svordomar ut på att med olika synonymer och i skilda böjningsformer åkalla den lede. Ännu vanligare är utrop som i budordets egentliga mening missbrukar Guds namn, vare sig det sker på svenska eller engelska. Sådant upprör, rent av kränker, tillräckligt många för att det rimligen borde ligga i SVT:s eget intresse att hålla sina medarbetare i tukt och förmaning. Trailern för ”Svenska nyheter” är bara ett exempel på att så inte är fallet.

I mitt barndomshem fick vi inte svära. Min kreative lillebror uppfann därför egna kraftuttryck. När han blev riktigt arg skrek han: ”Bläckpenna!!!” och stampade i golvet. Var så god, Jesper Rönndahl, du får tipset alldeles gratis.

Lilla Erstagården