Joakim Hagerius.

För att inte förlora sig i allt som händer i advent är fastan en vän att hålla i handen.

Joakim Hagerius
Opinionsredaktör

En nödvändig fasta i advent

Allt som går till överdrift kommer från demonerna.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Det kan bli för mycket av det goda. En tredjedel av de butiksanställda anser att julmusiken är mer påfrestande än vanlig musik, enligt en enkät med 2 127 personer från Handelsanställdas förbund. Någon har fått sjukskriva sig på grund av migrän och andra talar om adventstiden som ren tortyr. Extremt variationslösa melodier som upprepas hela dagarna upplevs tillsammans med en redan stressad arbetsperiod som outhärdligt och får handelsanställda att avsky julen. Det är inte utan att man känner sympati, själv har jag svårt redan för den vanliga skvalmusiken i butikerna, utan bjällerklang.

Läs även: Elisabeth Sandlund: Psalmer öppnar vägen till hjärtat

 

Det är inte bara julmusik och handel som dominerar i adventstid. Det är också julbordens tid. Till och med Skatteverket uppmuntrar företag att bjuda sin personal på prinskorv, sill och lutfisk genom att göra kostnaden helt avdragsgill. En god måltid är enklare att sympatisera med än kommersen. Men när flera julbord staplas på varandra under några få veckor försvinner det mytiska skimret när man står framför ännu en senapsgriljerad julskinka.

Läs mer: Joakim Hagerius: Stefan Löfven är för mycket vänster

 

Advent är shopping och julbord, glöggmingel och julfester, och allt man ska hinna med att slutföra innan några dagars julfrid i bästa fall infinner sig. Nej, riktigt så eländigt behöver det inte vara. Det finns också en glädje i mötet med alla människor, och inte minst hos barnen en positiv förväntan som det är svårt att värja sig för.

Men hur ska man hålla fokus i advent så att det blir en tid av förberedelse för den största gåvan – att Gud blir människa, går med oss genom livet, genom allt?

För att inte förlora sig i allt som händer i advent är fastan en vän att hålla i handen. I de stora kristna traditionerna uppmuntras en adventsfasta: att avstå något för att påminnas om det som är ännu viktigare. En sådan fasta behöver inte vara omfattande för att göra avtryck. Bättre att vara försiktig i sin ambition och uthållig. ”Allt som går till överdrift kommer från demonerna”, säger en av ökenfäderna.

Läs också: Joakim Hagerius: Avvisningarna till Afghanistan ett medmänskligt haveri

 

Kanske kan det betyda att du byter ut kött mot fisk under veckorna fram till julaftonens julbord, eller att någon av veckans sju dagar blir vegetarisk. Om du lever med din telefon dygnet runt, stäng av den ett dygn från det att klockorna ringer till helgmålsbön klockan 18 på lördagen. Eller, om du har en Iphone, ställ in skärmen så att den visas i gråskala. Då ropar den mindre på din uppmärksamhet. Telefonen blir helt enkelt tråkigare. (Så här gör du: Inställningar/Allmänt/Hjälpmedel/Skärmhjälpmedel/Färgfilter.)

Askesen har inget egensyfte. Det är en övning i måttfullhet, att lära sig dra en gräns för att inte förlora sig i allt ett liv har att erbjuda. Ge dig själv en liten väl avvägd fasta i advent och psalmen du sjöng på första advent, ”Bereden väg för Herran!” kommer att ljuda i ditt inre fram tills du läser julevangeliet på julaftonen.

Klicka här för att kommentera artikeln på vår Facebooksida