Gäst på min begravning

Visa varandra generositet medan vi fortfarande är i livet.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

För en vecka sedan var jag gäst på min egen begravning. Med ett viktigt tillägg: Jag är fortfarande vid liv. Det finns inget bättre sätt att beskriva det jag var med om när jag avtackades med stor fest och middag efter två decennier som pastor och församlingsföreståndare i Saronkyrkan (EFK), Göteborg. En upplevelse jag önskar att varje människa skulle få vara med om någon gång, medan man fortfarande lever.

Att sluta som föreståndare har inte bara varit enkelt, det ska jag tillstå. Efter så lång tid har församlingens blodomlopp och mitt eget flutit ihop. Att vara församlingsföreståndare är inte ett jobb, det är ett liv. Församlingen är ständigt närvarande, som en extra familjemedlem. Peter Drucker, managementforskningens fader, menar att tre ledaruppdrag hör till de svåraste och mest komplexa. Att vara rektor för ett universitet, direktor för ett sjukhus och föreståndare för en större församling. Om det är sant vet jag inte, men uppdraget har tagit hela min kraft och förmåga i anspråk.

Under kvällen hölls många och fantastiska tal. Som på en begravning när allt fint lyfts fram, saker som blivit till bestående värde för människor. Ovant och lite obekvämt för mig, men fint och generöst av människor att klä sina upplevelser i ord. Kvällen påminde mig om ordens betydelse. Jag har talat och predikat mycket under tjugo år och ibland har jag varit trött på de egna många orden. Då är det lätt att börja tvivla på dess betydelse, trots att jag som teolog egentligen vet bättre.

Ord kan skapa en värld. Så läser vi i Bibelns första kapitel: ”Gud sade: ’Ljus bli till!’ Och ljuset blev till.” Orden föregår världen. Så är det också med tron. Enligt Paulus bygger tron på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi ord. I ett av kvällens personliga tal fick jag veta att två uttryck återkommit i min förkunnelse: ”över tid” och ”som om du tror”. Det handlar om att Gud verkar i de långa linjerna och att vi inte behöver ha så bråttom. Och när det inte är enkelt att tro, lev då ”som om du trodde”. Fira gudstjänst, sjung sångerna, ta emot bröd och vin, ”som om du trodde” och upptäck att gåvorna och nåden bär dig och inte tvärtom.

Jodå, jag kände igen uttrycken och det stämmer väl med min teologi som har vuxit fram ”över tid”. Att höra en personlig berättelse om betydelsen av några enkla ord som förkunnats genom åren, det får mig att tänka att det var värt allt. Till alla predikanter som nu och då talar sig trött på ord: Ge inte upp, fortsätt att tala, säg det en gång till, ”som om du tror”. Orden föregår världen, de har en inneboende skaparkraft och en förmåga att föda tro.

Och vänta inte tills någons begravning med att klä din upplevelse i ord. Spara inte uppmuntran och bekräftelse till ett senare tillfälle, visa varandra generositet medan vi fortfarande är i livet.

Debatt