Krönikor

Gita Andersson: Kan coronakrisen ge ett vidgat synfält?

Förhoppningsvis blir vi andligt mer klarsynta med åldern.

Kommer coronakrisen att vidga synfältet för vår tids människa?

—   Gita Andersson

Till krämporna för en 60-plusare, hör ofta en del besvär med ögonen. Läsglasögon, grå starr, glaukom, gula fläcken för att nämna några. Och för dem av oss som besöker en ögonmottagning då och då hör det också till att få synfältet undersökt. Ser jag de lysande prickarna långt åt höger och långt åt vänster, eller ser jag bara i mitten?

Det där med synfält är ju en grannlaga sak, inte bara för våra fysiska ögon. Det finns ju and­ra synfält också. Andliga, ideologiska med flera. Hur långt åt höger ser jag? Hur långt åt vänster? Vad kan jag omfatta med min syn?

I kyrkans värld finns olika skalor i detta synfält. En del handlar om konservativt, högkyrkligt, evangelikalt åt ett håll, och liberalt, lågkyrkligt, frikyrkligt åt ett annat håll. Ja vi kan göra upp en hel radda av skalor och betygsätta olika sorters fromhet, liturgier, bibeltolkningar, ämbetssyner, äktenskapssyner, musikstilar med mera.

Med åldern blir vi ju rent fysiskt lite skumögda, men förhoppningsvis blir vi rent andligt mer klarsynta. Vårt inre synfält vidgas till att omfatta betydligt mer än vad vi kanske gjorde i yngre dagar. Jag tycker mig erfara en sådan process, som inte ska blandas samman med en allmän förflackning eller urvattning av det som är kärna och centrum.

I mitt synfält ryms det mesta av kristna uttryck och traditioner. Så länge som Jesus Kristus är i centrum. Därför finns i mitt synfält också dem som enligt viss bibeltolkning och lång tradition har svårt att acceptera mig i mitt ämbete. Jo, jag vet att det har fattats vissa beslut på kyrkomöten, och vi har att inordna oss i det.

Men ändå kan jag inte låta bli att sörja över att i ena delen av synfältet finns många goda teologer och förkunnare, bröder och systrar som på olika sätt har exkluderats. ”Jamen de accepterar ju inte dig i din vigning”! Ja, jag vet. Men jag sörjer i alla fall. Min dröm är att vi ändå skulle kunna tjäna i samma kyrka, utan att vare sig den ena eller andra parten blir sedd på med förakt eller milt överseende.

Nej, jag har ingen strategi för hur det skulle gå till rent faktiskt, men vi kan ju åtminstone söka att leva efter Paulus ord i Ef 4:1–6 om fördragsamhet, och Jesu egna ord i Joh 17:21 om enhet.

Man kan undra om coronakrisen kommer att vidga synfältet för vår tids människa. Om erfarenheten av livets skörhet och snabbt förändrade villkor kan få många att börja söka efter en Gud? Kanske en enklare livsstil? Man kan ju hoppas och bedja för det. Ett vidgat synfält behövs på många av livets områden.

Fler artiklar för dig