Göran Skytte: Hos Gud blir du aldrig pensionär

Hanna och Simeon tjänade trots mycket hög ålder Gud.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Jag funderade ett ögonblick på att avsluta min verksamhet som kristen författare, skribent och föreläsare. Det kändes ju så skönt och vilsamt att lägga ner pennan och stänga igen truten.

Äntligen slut på den ständiga pressen att skriva och tala på beställning, dessutom på given tidpunkt. Det är ingen slump att sista datum och klockslag för publicering på journalistspråk heter deadline, dödens tid.

Nöjd och belåten med mitt beslut att bli pensionär ”på riktigt” ringde jag så till min fromma väninna-assistent-sekreterare-rådgivare Ingegerd Källström i Lund och meddelade: nu har jag gjort mitt, nu är det dags att hoppa av och lägga ner.

Jag förväntade mig då att hon skulle instämma, kanske med entusiasm. Men i stället säger hon, eftersinnande: ”du har tydligen glömt vad broder Wilfrid skriver”.

Munken Wilfrid Stinissen är min främste vägledare, jag har läst alla hans böcker, vi har producerat en gemensam bok, men jag kan inte komma ihåg någonting som handlar om att sluta jobba. Men Ingegerd, den fromma och visa, säger: ”Leta och finn!" Och i Stinissens klassiker "I dag är Guds dag" finner jag följande:

”Hos Gud blir vi aldrig pensionerade, han säger aldrig att han inte behöver oss mer. I tid och evighet har vi en uppgift, en tjänst att utföra hos honom.”

Texten (Lukas kap 2:25-38) handlar om två åldringar, Hanna och Simeon, som trots mycket hög ålder tjänar Gud och Jesus. Stinissen skriver att de två är fyllda av förväntan:

”Att unga människor lever i förväntan är naturligt. Men för gamla är det inte lika självklart. Livets besvikelser brukar dämpa den ungdomliga ivern.”

Denna besvikelse brukar, skriver Wilfrid, ofta kallas ålderdomens realism. Man brukar säga: man blir mer realistisk med åren. Men denna ”så kallade” realism är i själva verket ”människans olycka”.

”Du kan aldrig ha för stora förväntningar. Du väntar ju på Gud.”

Detta, att vänta på Gud, är ju verkligheten. Och verkligheten, skriver broder Wilfrid, är oändligt mycket mer än alla våra drömmar.

”Därför är du allt annat än realistisk om du upphör att drömma och förvänta. Då förlorar du kontakten med verkligheten.”

Den lärde munken Wilfrid Stinissen hade en enastående förmåga att formulera sig som ingen annan. Därför satte han den flyhänta rubriken ”Hos Gud blir du aldrig pensionerad”.

När han dock avled den 1 december 2013 efterlämnade han bland annat en helt underbar bok med den stilrent formulerade titeln: ”Jag dör inte, jag träder in i livet. En bok om döden och evigheten ”(Libris 2001).

Han var munk, teolog, förkunnare, vishetslärare – därtill också stor inspiratör och andlig livgivare. En vägvisare att följa. Kanske den främste av alla.

Fakta:

Lilla Erstagården