Guldreserv av humanism?

Allt färre tror på att retoriken om demokrati, rättvisa och ett bekvämt liv gäller dem.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Det har handlat mycket om flyktingar från Syrien de senaste veckorna. Jag försöker kontrollera mina cyniska tendenser och hoppas att det hjärtevärmande engagemanget ska visa sig sitta lite djupare än vanligt och inte bli ihjälkramat av en medieapparat inrättad efter tittarsiffror och klick.

Nu tycks vänster- och högerextrema förenas i tron att godhet inte existerar och fnyser åt det Kerstin Ekman ka­llar en svensk ”guldreserv av humanism”. De har fel i det mesta. Men rätt i ambitionen att påminna om den större bilden – som bland annat handlar om ekonomiska strukturer över tid.

Den bilden kan som bekant beskrivas olika. Ett viktigt perspektiv tecknades i somras av indiern Pankaj Mishra, 46-årig författare och samhällsdebattör och ett intressant exempel på att globalisering inte bara handlar om marknadstransaktioner.

I en briljant Guardian-artikel (”How to think about islamic state”) återkopplar han till en västerländsk litteraturkanon för att förstå det tidiga 1900-talets kataklysmatiska omvälvningar i Europa, med fokus på ”överflödiga människor” skildrade av bland andra Pushkin, Turgenev och Dostojevskij. Under den senare delen av det förförra seklet växte antalet frustrerade halvt västerniserade ryssar som saknade möjlighet att förverkliga de drömmar som kontakten med det moderna europeiska projektet om frihet och självförverkligande gett en försmak av. Resultatet blev en tilltagande nihilism och så småningom en revolution där gränserna för barbari i rättvisans namn snabbt tänjdes ut.

IS beskrivs som det hittills mest extrema uttrycket för en utmaning som påminner om det sena ryska 1800-talet. Det handlar inte primärt om islam. Effektivare underrättelsetjänst eller nya markinvasioner löser inget. Inte heller utbildningsinsatser för spridande av ”västerländska grundvärden”. Dessa är snarare en del problemet – och då menar Mishra inte respekten för det Heliga. Nej, våra faktiska ”grundvärden” är helt andra och skär rakt igenom vänster-höger skalor: global markad, nationalstat, rationell nyttomoral och inte minst: rätten till materiellt överflöd och självförverkligande. Miljontals människor över hela världen anar nu att de kommit allt för sent till det dukade bord de varje sekund påminns om via globala medier. Allt färre tror på att retoriken om demokrati, rättvisa och ett bekvämt liv gäller dem.

För att parafrasera T.S. Elliot i en annan mörk tid (1938): ”Finns det något som förenar oss som hann fram i tid till banketten annat än omsorgen om banker, försäkringsbolag och säker avkastning på aktiekapital?”

Kan vi fortfarande hållbart hitta tillbaka till den där ”guldreserven av humanism”? Om inte – vad väntar bakom hörnet?