Helgkrönika: Vem reser dig upp när du fallit?

När vi, som snowboardåkarna, faller och ligger i snön, kommer Jesus och hjälper oss upp.

—   David Fiske

Jag spenderade många av tonårens vinterdagar i slalombacken vi såg från köksfönstret hemma. Snowboarden hade precis kommit till Norrland och jag övertalade mina föräldrar att köpa en bräda till mig. Jag minns fortfarande de coola snowboardkillarna som satt vid den tredje liftstolpen i den stora backen. Vissa av dem använde snowboarden mer som en accessoar som de bar runt på än att åka på. De satt på sina brädor och försökte ge sken av att vara experter och skröt över vilka svåra tricks och höga hopp de skulle göra. Där satt de i timmar. Men till slut kom prövningens stund, sanningens ögonblick och det blev upp till bevis. Kunde de åka lika bra som de kunde snacka?

Nere vid liftkön fanns det stora hoppet och när de coola killarna till slut reste sig för att åka till hoppet tittade vi andra på. Jag förvånades över hur många av de kaxiga killarna som ramlade. Det var naturligtvis aldrig deras fel och de skyllde på att det var för mycket snö eller för lite, att hoppet var för brant eller för flackt, att det blåste för mycket eller för lite, att snowboarden var för ny eller för gammal. En del av dessa killar kunde helt enkelt inte leva upp till sina egna och andras förväntningar.

Nu är det den första söndagen i fastan och temat är "prövningens stund". Då och då kommer tillfällen då vår tro prövas, våra relationer går genom ett elddop och vårt tålamod testas till det yttersta. Även våra yrkesfärdigheter och kunskaper prövas under livet. Ibland håller vi i prövningens stund och vi kan säga: Jag orkade, vi klarade det, det gick! Andra gånger går det som för snowboardåkarna och vi faller. När prövningens stund kommer är leken slut och vi kan inte längre gömma oss bakom fina ord eller goda intentioner. När Adam och Eva frestas i paradiset orkar de slut inte längre och förstör det fina de fått.

"Prövningens stund" kan bli ett tungt tema om vi bara riktar blicken till våra ansträngningar men bibeltexterna vill hjälpa oss att komma ihåg att även Jesus prövades. Precis som snowboardåkarna utanför Örnsköldsvik så var Jesus tydlig med vad han ville och vad han kunde.

Vid olika tillfällen kom prövningens stund för Jesus: I öknen frestades Jesus att vinna folkets respekt utan att gå lidandets väg, men han vägrade. På korset prövades hans ord om nåd och Jesus förlät sina bödlar. Mitt i prövningens stund så går Jesus med oss, han som håller för trycket och lever som han lär. När vi, som snowboardåkarna, faller och ligger i snön, kommer Jesus och hjälper oss upp. Tillsammans får vi åka vidare i backen.

Söndagens bibeltexter

Gamla testamentet: 1 Mosebok 3:1–13

Or­men var lis­ti­gast av al­la vil­da djur som Her­ren Gud ha­de gjort. Den fråga­de kvin­nan: ”Har Gud verk­li­gen sagt att ni in­te får äta av något träd i trädgården?” Kvin­nan sva­ra­de: ”Vi får äta frukt från träden, men om fruk­ten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den in­te och rör den in­te! Gör ni det kom­mer ni att dö.” Or­men sa­de: ”Ni kom­mer visst in­te att dö. Men Gud vet att den dag ni äter av fruk­ten öpp­nas era ögon, och ni blir som gu­dar med kun­skap om gott och ont.” Kvin­nan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, ef­tersom det skänk­te vis­het. Och hon tog av fruk­ten och åt. Hon gav också till sin man, som var med hen­ne, och han åt. Då öpp­na­des de­ras ögon, och de såg att de var nak­na. Och de fäste ihop fi­konlöv och band dem kring höfter­na. De hörde Her­ren Gud vand­ra i trädgården i den sva­la kvällsvin­den. Då gömde sig man­nen och kvin­nan bland träden för Her­ren Gud. Men Her­ren Gud ro­pa­de på man­nen: ”Var är du?” Han sva­ra­de: ”Jag hörde dig kom­ma i trädgården och blev rädd, ef­tersom jag är na­ken, och så gömde jag mig.” Her­ren Gud sa­de: ”Vem har ta­lat om för dig att du är na­ken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?” Man­nen sva­ra­de: ”Kvin­nan som du har ställt vid min si­da, hon gav mig av trädet, och jag åt.” Då sa­de Her­ren Gud till kvin­nan: ”Vad är det du har gjort?” Hon sva­ra­de: ”Or­men lu­ra­de mig, och jag åt.”

Episteltext: Hebréerbrevet 5:7–10

Un­der sitt liv på jor­den uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kun­de rädda ho­nom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig un­der Guds vil­ja. Fast han var son lärde han sig ly­da ge­nom att li­da, och när han ha­de full­kom­nats blev han för al­la som ly­der ho­nom den som bring­ar evig fräls­ning, av Gud kal­lad överste­präst, en sådan som Mel­ki­se­dek.

Evangelietext: Markusevangeliet 1:12f

An­den drev ho­nom ut i öknen, och han var i öknen fyr­tio da­gar och sat­tes på prov av Sa­tan. Han lev­de bland de vil­da dju­ren, och äng­lar­na betjäna­de ho­nom.

Psaltaren: Psalm 31:2–6

Till dig, Her­re, tar jag min till­flykt, svik mig ald­rig! Du som är tro­fast, rädda mig, lyss­na på mig, skyn­da till min hjälp. Var min klip­pa dit jag kan fly, bor­gen där jag fin­ner rädd­ning. Ja, du är min klip­pa och min borg. Du skall le­da och sty­ra mig, ditt namn till ära. Du skall lösa mig ur sna­ran de gill­rat, du är min till­flykt. Jag överlämnar mig i di­na händer. Du be­fri­ar mig, Her­re, du san­ne Gud.