Jonas Helgesson

Jag tänkte att BB skulle ifrågasätta om jag var pappan och skrev ner ett försvarstal.

Jonas Helgesson
Krönikör

Jag vill leva och njuta av ett okonstlat liv

Bara det att han stavar sitt namn Tomas och inte Thomas fick mig att gråta en skvätt till.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Häromdagen, på min dagliga kvällspromenad hände två saker som inte brukar hända. 1. Av någon anledning lyssnade jag på TOMAS LEDIN i lurarna. 2. Och jag började gråta. Alltså inte böla, jag är ju 40 år, har Volvo och växthus. Inte för att jag var ledsen, utan tårar som jag ibland får när jag upptäcker hur fint livet egentligen är. Tro det eller ej, jag är en grubblande själ. Jag tenderar ofta att luta åt någon slags cynism som gör att jag inte riktigt kan njuta, även om något jättebra händer, för jag tror liksom att det ska gå åt pipsvängen i morgon.

Jag minns exempelvis när jag skulle bli pappa. När förlossningen började närma sig oroade jag mig för att personalen på BB skulle behandla mig föraktfullt. Kanske tala till mig genom min fru. Jag har tyvärr erfarenhet av sådant. Det kan gå till så här: Vi är i en klädbutik och expediten kommer fram när jag tittar på en tröja. Sen vänder hon sig till min fru och säger: ”Tror du att han vill prova tröjan?”

Jag tänkte att de på BB skulle ifrågasätta om det egentligen var jag som var pappan. Jag skrev till och med ner ett försvarstal som jag pluggade in utantill. Flera månader före utsatt tid för förlossningen kunde jag i teorin skälla ut vem som helst efter noter. Tiden gick och dagen kom. Esther, vår älskade dotter såg livet. Förlossningen gick på rekordfart och sen blev det lite akutläge, så en av sköterskorna tog upp Esther, överlämnade henne till mig och sa rätt och slätt, som om jag hade varit pappa i hundra år: Ni kan sitta i fåtöljen där lite. Vi måste ta hand om din fru.

Jag fick Esther i famnen och hon var vackrare än allt jag hade sett! Ändå hann jag tänka: Är det nu jag ska hålla mitt försvarstal? Fast det behövdes inte. Inte en enda gång under de tre dagar vi var på BB hörde jag minsta nedvärderande kommentar av någon. Inte av läkarna, inte av sköterskorna, inte av de andra föräldrarna vi träffade. Tack BB i Malmö. Ni är bäst!

Tillbaka till Tomas Ledin. Jag vill inte förringa honom, men han känns inte som en som förbereder försvarstal! Han känns inte som en som grubblar sig igenom livet. Han tänker inte så mycket över allt elände som KAN hända, men som sällan gör det. Det var nog därför jag grät. Jag vill bli mer som Ledin. Jag behöver hans enkelhet till livet. Bara det att han stavar sitt namn Tomas och inte Thomas fick mig att gråta en skvätt till. Han konstlar liksom inte till det. När andra namnger sina album till prettosaker, heter ett av Ledins album: PLEKTRUM. Det är så skönt! Och nu har jag bestämt mig: "Det blir en dag på stranden" ska bli min meditationslåt ett tag framöver.

Dags att gilla läget! Det ligger i luften!

Lilla Erstagården