Jämlikhet är ingen röd idé

Värderingar som ger människor olika värde måste avslöjas och utmanas.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna.” Trodde att jag hade förstått vidden av de orden från Nya testamentet. Men en söndag i februari när jag tillsammans med många andra sakta rör mig fram emot försoningsplatsen i kyrkan inser jag annat. Där möter jag en av de ensamkommande afghanska grabbarna. I handen har han ett fat med bröd. Rösten är osäker. Fatet skakar, men blicken är fast. När han bjuder mig att äta ser han rakt in i mina ögon och säger: ”Jesus älskar dig”.

Orden träffar hjärtat. Jag som firat nattvard så många gånger. Jag borde väl vara beredd, men kan ändå inte hålla tillbaka tårarna. Något uppenbaras för mig som jag inte riktigt förstått vidden av tidigare. Här är verkligen inte någon skillnad. Inför Gud är vi alla bröder och systrar, varken mer eller mindre.

Jämlikhet är inte en röd, revolutionär idé från 1789. Den har djupare rötter än så. Bibeln säger att människorna skapades jämlika. Mannens överordnade roll finns egentligen inte i skapelsen. Tvärtom ser Adam i Eva en jämlike som är lika mycket människa som han. Lika mycket värd och lika viktig inför Gud. Tillsammans ges de ansvaret att förvalta och uppfylla jorden.

Det är dock viktigt i sammanhanget att inte blanda ihop värdet med uppgiften. Man kan faktiskt ha olika uppgifter, men ändå vara lika mycket värda. Olikheterna är ju en del av förutsättningen för föräldraskap och förvaltarskap. Det kan vara bra att påminna om det nu när moderna värderingar utmanar biologin. Eva och Adam är jämlika, men olika. Att tvinga varandra in i en slags uniform likhet eller försöka sudda ut könens olikheter begränsar livet.

Men om vi personligt och gemensamt ödmjukar oss inför varandra och Jesus Kristus, om vi bekänner våra synder och brister inför Gud, då händer något med oss som kan förändra världen. Vi blir jämlika! Vi kommer på samma nivå. Det är både vackert och starkt och behöver inte vara en utopisk vision. Jämlikhet går att göra i praktiken.

Ändå är det så lätt att resa osynliga murar, byggda av beteenden och attityder som djupast sätt bottnar i egoism och rädsla. I fikarummet sätter vi oss vid bordet med de redan kända. På kyrkkaffet gör vi likadant. ”Den nya” blir lätt ståendes bara för att upptäcka att den enda platsen som är ledig är platsen vid bordet där ”de andra nya” sitter. Vi håller oss på vår kant. Det är tryggast så.

Jag tänker att värderingar som ger människor olika värde måste avslöjas och utmanas. Jämlikhet är inte bara en fråga för Vänsterpartiet. Det är ett ansvar vi alla har; i familjen, i kyrkan, på skolan och arbetsplatsen, men också när vi tänker globalt. Kyrkans vision är stor: Här är ”ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna”. Det drabbade mig den där söndagen när den unga grabben från Afghanistan tittade mig i ögonen och räckte mig brödet.

Fakta: