Joakim Hagerius: Församlingen är till för dem som inte tillhör den

Församlingen är till för dem som inte tillhör den

—   Joakim Hagerius

Rektor Lars Lindberg – salig i åminnelse – var den siste som med självklarhet kunde säga hur vi trodde i det teologiskt breda Svenska missionsförbundet. Om nu någon kommer ihåg detta anrika samfund: Ett av de tre som tillsammans med Metodistkyrkan och Baptistsamfundet bildade Equmeniakyrkan.

Den reslige Lindberg var min första rektor på pastorsutbildningen: Teologiska seminariet på Lidingö i Stockholm. Hur formativ denna tid var har jag insett långt senare, när jag nu och då fortfarande bläddrar i Lindbergs dogmatikbok ”Ny skapelse” från 1986.

Den som skriver teologi har sina givna förutsättningar. För Lindberg var det tro och liv i Svenska missionsförbundet. En stark tilltro till Bibeln och frågan: Vad står det skrivet? En betoning på omvändelse och tro som tas emot personligt och en iver för mission och evange­lisation. Intresset för de kristnas enhet var stort, liksom för samhällsfrågor och politik som områden för kristen lydnad.

Lindberg beskriver detta som en evan­gelikal – detta var innan ordet politiserats – och ekumenisk utgångspunkt, och utifrån den ställer han frågan: ”Varför är församlingen till?”

Få andra teologer och verk har påverkat min egen förståelse av kyrkan som Lindbergs enkla fråga – och bibelförankrade svar.

Man kan svara på frågan genom att säga att församlingen existerar för Guds skull: För att ge Honom lov och ära. Eller att församlingen existerar för medlemmarnas skull: För att fördjupa tro och efterföljelse. Det är förvisso god teologi, ”men vi förstår hemligheten med kyrkan bäst, om vi betonar att församlingen inte finns till för sin egen skull utan för världens skull”, skriver Lindberg. Mönstret hittar han hos Jesus, vilket också får honom att skriva: ”Guds församling är till för dem som inte tillhör den.”

Lindberg menade att kyrkans stora mission är att hjälpa världen att se vem som är dess cent­rum och dess mål: Jesus Kristus. Därför måste församlingen leva i relation till sin omvärld. Eller som John Wesley, metodismens grundare, uttryckte det: "Världen är min församling." Lindberg krokade arm med Wesley och tyckte att alltför många kristna hade vänt på satsen: "Församlingen är min värld."

Hur någon svarar på frågan om varför församlingen är till skapar en tydlig riktning i det lokala arbetet. Utan övertygelsen att församlingen existerar för världens skull är risken stor att man blir en apart företeelse. Om det inte finns ett klart och tydligt varför kommer en karismatisk väckelse snart förtvina som en internkristen angelägenhet och en liturgisk förnyelse endast kittla de redan invigda.

Lyft blicken kyrkvänner: Församlingen är till för världen. Vi tar emot det goda av Gud och ger det vidare.