Joakim Hagerius: Ge tron vidare som en gåva

Att få se hur nästa generation upptäcker tron på Jesus Kristus är en glädje svår att jämföra med.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

På försommaren 1984 var det konfirmationsavslutning i kyrkan som vår familj tillhörde. Ja, eller kristendomsskoleavslutning som vi sa på den tiden. Hur som helst var det gudstjänst och högtid. Det var året jag skulle fylla 15 år.

I helgen som gick var det återigen konfirmationsavslutning, i samma församling, Saronkyrkan i Göteborg. Den här gången var det min äldsta dotter som konfirmerades. En generation senare. Det har gått 34 år och jag har blivit konfirmandförälder.

Inför dotterns konfirmation har det varit viktigt att hitta rätt vit klänning att ha på sig på gudstjänsten, vilket har krävt lite jobb innan vi kom i mål. Men det är inte det som dröjer sig kvar. Åtminstone inte hos mig. Viktigare är att ledarna har efterlämnat goda spår och att det har funnits plats för alla de egna frågorna. Gemenskapen i gruppen har varit så betydelsefull att de vill fortsätta träffas på egen hand, som en husgrupp i kyrkan. På avslutningsfesten berättade konfirmanderna om Gud Fadern, Sonen och den helige Ande. De beskrev upplevelserna från besöket på Migrationsverket och mötet med flyktingar. Och upptäckten att kyrkan är större än den egna församlingen. De hade firat gudstjänst i Hillsong och i Katolska kyrkan. Det var annorlunda upplevelser, men de hade samtidigt noterat likheterna med gudstjänsterfarenheten i hemförsamlingen.

Det finns få saker som skapar större glädje för mig som förälder än att få vara med om att se hur nästa generation upptäcker tron på Jesus Kristus. Att en egen tro växer fram och blir på riktigt. Konfirmationen skedde i den församling där jag har varit pastor under många år. Och helgens upplevelse påminde mig om kyrkans uppdrag.

I Saronförsamling har vi formulerat oss olika genom åren. Men gemensamt för uppdragsbeskrivningarna har naturligtvis varit att det handlat om mission och evangelisation, även om just de orden aldrig har använts. Det finns något med missions- och evangelisationsorden som ger intryck av att det bara handlar om de andra, de som finns någonstans långt borta eller åtminstone utanför kyrkan. Jag har inte tyckt om det. Uppdraget finns närmre än så.

När vi hittade den enkla uppdragsbeskrivningen i formuleringen: Att ge vidare tron på Jesus Kristus, då föll en viktig pusselbit på plats. I det uppdraget ryms också den egna familjen och nya generationer som växer upp i församlingen. Det är ingen självklarhet att någon blir troende bara för att man växer upp i en kristen familj eller kyrka. Därför behöver det finnas en tanke om hur tron förs vidare också i de nära relationerna.

Att ta emot tron är något som en människa gör personligt. Det finns inte ett givet mönster för hur det går till och när det ska ske. Varje människa har sin egen väg och behöver visas respekt för den. Uppdraget är att ge tron vidare till nästa generation, så att den kan tas emot som en gåva.