Jonas Helgesson

Mina barn vet inte om det men de har betytt mer än alla psykologer jag fick träffa som tonåring.

Jonas Helgesson
Krönikör

Jonas Helgesson: Mina barn vet inget om cp

Tänk att få vara den man är, på riktigt.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Det pratas mycket om hur slitigt det är att ha barn. Och visst, föräldraskapet kan vara jobbigt. Men ibland glömmer vi hur härligt det är också. Barn är livets största gåva. De bästa stunder jag haft i livet har jag haft med mina barn. Som nu på morgonen när de tittar på något ryskt Youtube-program. På skärmen framför dem staplas plötsligt bilar på varandra och extrema ljudeffekter hörs. Fråga mig inte varför men mina barn blir helt uppspelta när den ena bilen sätts över den andra.

– Pappa, titta två bilar på varandra.

– Oj, jag ser, säger jag och fortsätter att duka av frukosten.

Mitt hjärta värms. Deras röster är som rena lyckopilar in i mig. Min son talar någon slags svensk-dansk dialekt, men den är så mysig!

– Titta, pappa, TRE BILAR över varandra!

–  Oj, jag ser, säger jag samtidigt som jag brygger mitt morgonkaffe.

Mitt liv är deras. De sitter som eviga ljus i soffan och deras ögon lyser vackrare än solen.

– Titta pappa, fyra bilar, skriker Albin, snart tre år och hans lycka är fullkomlig.

Han kan inte bli gladare.

– Oj, säger jag, fyra bilar!

I går hade jag föreläsning utanför Markaryd. Jag jobbar mycket nu och föreläsningsuppdragen väller in. Fast när jag skulle till Markaryd åkte jag fel. Kom till ett skrotlager. Tänkte: Är det verkligen här jag ska tala? Nej, google maps hade fel och till slut hittade jag rätt. Det var en väldigt positiv publik. Jag berättade lite om mina barn. Jag brukar inte göra det, men jag saknade dem efter bara några timmar hemifrån så jag kunde inte låta bli.

– Pappa, titta fem bilar!

– Oj, oj, oj jag säger jag.

Jag berättade för Markarydsborna att man egentligen inte ska leva genom sina barn men att jag ibland gör ett undantag. För sedan jag blev pappa har hela min självbild förändrats. Mina barn vet inte om det men de har betytt mer än alla psykologer jag fick träffa som tonåring. De har hjälpt mig förstå att jag inte är min cp-skada. De kan inte ens stava till cp-skada även om Esther, snart fem år, lätt kan stava till massa andra ord. Tänk att få vara den man är, på riktigt. Det är få förunnat men mina barn ger den gåvan till mig varje dag. Jag är pappa. Bara pappa.

– Tiitta pappa, sex bilar!

Och jag tittar. Det är verkligen sex tecknade bilar stapplade på varandra på det lite märkliga ryska Youtube-programmet. Jag tittar på mina barn en sista gång och dricker upp mitt kaffe innan ”ta-på-kläderna-och-borsta-tänderna-och-iväg-till-förskolan” projektet drar igång. Till det behövs all positiv energi som bara är möjligt. Och gärna lite till. Jag har det i dag. Jag älskar mina barn mer än vad som är möjligt att beskriva.

– Pappa, sju bilar!

God morgon!