Jonas Helgesson: Våga vara svag

Jag har insett att det är svårt att ta emot nåd när jag tror att jag inte behöver den.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Det är ganska ovanligt att allt går som vi har planerat, att vi är lyckliga på alla livets områden, att omständigheterna är perfekta, att vi har en fullständig koll på vilka vi är och att alla våra känslor är på rätt plats. Vad ska man göra åt det, kan man ju undra. Ja, det finns säkert många svar på den frågan, men jag skulle vilja ge ett: våga vara svag.

Att våga vara svag är att tillåta mig att tänka att jag kan ha dåliga dagar, ja till och med hemska dagar. Det är lugnt. Det har alla. I morgon är kanske en hyfsat bra dag igen.

Att våga vara svag är att nå den ljuva insikten att jag inte alltid behöver vara oumbärlig. Att finna vila i mina frågor innan jag hittar svaren. Att kunna njuta av tavlan utan att veta vad den föreställer.

Att våga vara svag är att sluta se mina misslyckanden som det största hotet mot min existens. Det är ett vapen mot den präktighet som lurar mig att jag är mer helylle än jag egentligen är.

Det är ju aldrig fel att säga att jag kan ha fel ibland.

Att våga vara svag innehåller den fantastiska möjligheten att fördjupa mina relationer. Vänskap bygger inte på att man ska överträffa varandra i klämkäcka klyschor eller att tävla om vem som har störst mål och drömmar. Den bygger mer på nybryggt kaffe, sänkta axlar och sårbarhet.

Att våga vara svag är att säga ja till att vara en äkta människa. En äkta människa är ibland trött, luktar ibland svett och glömmer ibland att köpa toapapper tre dagar i sträck. Att gräma mig över mina dåliga sidor är hälften så farligt som att tro att jag bara har goda. Om du undrar varför en del tycks vara så starka och duktiga hela tiden så sluta tänk så. De är i regel lika mänskliga som du.

Att våga vara svag är en uppgörelse med tanken att jag måste stressa mig fram för att vara lycklig. Någon frågade en yogainstruktör hur länge det skulle ta för henne att lära sig yoga. En månad, blev svarat. ”Men, om jag anstränger mig extra mycket, hur länge tar det då?” ”Ja, då tar det nog två månader ...”

Att våga vara svag är att skicka en inbjudan till Gud. Gud har inga problem med svaghet, tvärtom, genom min svaghet är ofta hans kärlek och hans kraft som mest påtaglig.

Jag har insett att det är svårt att ta emot nåd när jag tror att jag inte behöver den. När jag är sårbar är jag nåbar.

I vissa sammanhang är det kutym att tala ut om sin framgång. Jag tror det är lika viktigt, om inte ännu viktigare, att med jämna mellanrum även tala om sina tillkortakommanden och sina brister.

I mötet mellan vår svaghet och Guds godhet händer livet!