Kidnappad yttrandefrihet

Varje provokation behöver inte ges villkorslöst stöd.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Skottlossningen i Dallas utanför ett konferenscenter där en utställning av Muhammedkarikatyrer pågick väcker återigen frågan om yttrandefrihetens roll.

Naturligtvis är det alltid oacceptabelt att någon hotas till livet för vad den har sagt, målat eller skrivit. Men med det skrivet finns det också anledning att fråga sig vad syftet kan vara med att medvetet provocera och kränka en specifik grupp och om sådant verkligen bör ses som ett uttryck för yttrandefriheten.

Yttrandefriheten är kanske ett av demokratins viktigaste värden, som dessutom är till för de åsikter som vanligtvis inte hörs eller de åsikter som av normen anses vara misshagliga. I en värld där alla är överens behövs ingen yttrandefrihet. Yttrandefriheten innebär också att ingen är fredad. Allt får kritiseras av alla. I det avseendet är religion inget undantag.

Men när de ansvariga för utställningen hävdar att attacken var riktad mot yttrandefriheten är det en sanning med modifikation. Även om inget rättfärdigar väpnad attack mot en utställning oavsett vad den innefattar var attacken riktad mot en provokation. Inte mot yttrandefriheten så som den vanligtvis sannolikt förstås. Vad är då skillnaden?

Ett entydigt svar går inte att ge men det finns anledningar till att pröva några funderingar. Till skillnad från exempelvis satirtidskriften Charlie Hebdo som raljerade med alla religioner och makthavare hade utställningen i Dallas som enda syfte att provocera muslimer. De ansvariga för utställningen är kända för sitt tydligt uttalade förakt mot islam och muslimer. Sannolikt fanns det också en förhoppning om att en reaktion skulle leda till det som hände. Det behövs ingen djupare analys för att inse att provokationen i det avseendet lyckades. Därmed har också yttrandefrihetsprincipen i någon mening kidnappats.

Skillnaden mellan kritik av en företeelse och en provokation kan vara att kritiken inte har ett uppsåt. Kritik innebär ett ifrågasättande av en annan ståndpunkt. Det innebär att den uttalade ståndpunkten eller idén kritiseras även om det görs på ett provocerande sätt. Provokationen som riktar sig mot en specifik grupp är mindre intresserad av att kritisera i sak utan vill snarare framkalla en reaktion hos just den gruppen. Ett sådan beteende kan ursäktas med att yttrandefriheten åberopas. Men det förblir ändå inget annat än en provokation riktat mot en specifik grupp.

Icke desto mindre vore det oacceptabelt att lägga skulden för en attack på de ansvariga för en utställning eftersom det finns en klar skillnad mellan att provocera och att försöka döda den som har provocerat. Däremot behöver inte varje provokation ges villkorslöst stöd.

Det borde alltså vara fullt rimligt att kritisera provokationer riktade mot en specifik grupp, fördöma våldet som vill skada provokatörerna och samtidigt vara emot att yttrandefriheten begränsas av att någon riskerar att bli kränkt.