Lättare att se änglar än att se sina egna synder

Om du är skyldig: erkänn! Men det är svårare än vad man kan tro, skriver Eleonore Gustafsson.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Vad ska man göra när anklagelserna haglar? För den som fallit offer för ett mediedrev är det en fråga på liv och död. Men även den som lever sitt liv utanför mediehusens blickfång tvingas av vardagslivets vedermödor ändå ta ställning till frågan. Den kristna vägledningen ger tre svar.

Först och främst, om du är skyldig: erkänn! Men det är svårare än vad man kan tro. Bibeln skildrar en mänsklighet som är oförmögen att se sin egen skuld. Att oreserverat och utan brasklapp kunna be om förlåtelse är få förunnat. Därför måste den som spelar rollen som åklagare ha detta i åtanke och betrakta varje erkännande som en sällsam överraskning. Det är lättare att se änglar än att se sina egna synder, menar klostertraditionen.

Men ibland händer det att man blir oskyldigt anklagad. Ingen rök utan eld, heter det, men det är inte sant. Så vad ska man göra när det inte finns något att erkänna? Då återstår bara två alternativ, att tiga eller tala, det vill säga att bemöta anklagelserna med ord eller tystnad. Tyvärr finns det ingen generell regel för när man bör göra det ena och när man bör göra det andra. Den kristna etiken handlar inte bara om rätt och fel utan om kallelse. Och den övergripande kallelsen för varje kristen är att bli lik Jesus. Och han både talade och teg.

Jesus blev vid ett flertal tillfällen oskyldigt anklagad, och ibland manade Anden honom att tala och ibland att tiga. Samma känslighet måste en kristen öva upp, det är som sagt en fråga om kallelse. När Jesus blev anklagad för att driva ut demoner med hjälp av djävulen manade Anden honom att tala. Men när han stod oskyldigt anklagad inför rådet blev han manad att tiga.

Att tiga är svårt, för att kunna göra det måste man bli fri från människors bekräftelse. Jesus var rotad i Faderns kärlek, därför klarade han av att bemöta anklagelserna med tystnad. Och när han blev berövad sitt livsverk, det vill säga alla de lärjungar som troget stått vid hans sida och som övergav honom när drevet gick, då gick han inte sönder. Jesus talade i stället om denna förnedring som ett förhärligande (Joh 13:31).

Jesus menade att hans lärjungar skulle bli anklagade på samma sätt som han. Och till tröst sa han: ”Det finns ingenting gömt som inte skall komma i dagen och ingenting dolt som inte skall bli känt” (Matt 10:26).

Efter en lång natts tystnad svarade Jesus till sist på rådets anklagelser. Han sa: ”Ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma med himlens moln” (Matt 26:64). Detta var hans sätt att säga ”det som göms i snö kommer fram i tö”. För den som blivit oskyldigt dömd är budskapet om en yttersta dom ett evangelium, en förvissning om att sanningen en dag ska segra. Mer än så, för den som i väntan på domen viskar ”Fader förlåt dem för de vet inte vad de gör”, vinner en stor glädje.

Eleonore Gustafsson, porträttbild.

Eleonore Gustafsson, gästkrönikör

Foto: Lina Mattebo
[x]