Magnus Persson: Predika om både lagen och nåden

Den som redan är tyngd av skuld och medveten om sin synd behöver höra evangelium.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Om man uttrycker sig lite slarvigt skulle man kunna säga att Johannes Döparens kärva och krävande förkunnelse skapade en ”marknad” för Jesus. Johannes är den som ska bereda vägen för frälsarens ankomst.

Hans uppgift är att medvetandegöra folket om deras behov av frälsning. Johannes predikade omvändelse, pekade ut folkets synd och avfall. Han ställde människor inför Guds heliga krav på rättfärdighet och tvekade inte att konfrontera självaste Herodes.

Folk strömmade ut i öknen trots den kärva förkunnelsen. Det handlade knappast om andlig underhållning. Drabbade av Guds heliga lag sökte människor räddning undan Guds dom. Men Johannes var noga med att påpeka att han själv inte var frälsaren. Han kunde påminna om den kommande domen men kunde inte rädda från den. Folket fördes genom denna förkunnelse in i beredskap och väntan, redo att möta den kommande frälsaren.

Men höjdpunkten i Johannes förkunnelse nåddes när han pekade ut Jesus och utropade: ”Se Guds lamm som tar bort världens synd”.

Det är inte annorlunda i dag. Det är fortfarande lagens förkunnelse som plöjer upp hjärtats hårda åker och gör det redo för evangeliets utsäde. Därför är det viktigt att rätt skilja mellan lag och evangelium i förkunnelsen av Guds ord. Somliga i vår tid uppfattar det som ett påbud att endast predika evangelium och nåd utan lag och dom. Andra blir reaktionära inför vår tids moraliska förfall och bemöter det enbart med ett lagiskt moraliserande utan evangelium.

Men vår kallelse är att predika både lag och evangelium men utan sammanblandning. Lagen kan inte frälsa, frikänna eller förändra någon. Genom lagen får vi bara insikt om Guds goda och heliga vilja och därigenom vår egen synd och skuld.

Höstens #metoo-kampanj kan tjäna som en illustration på lagens uppgift. I en tid som präglas av gränslöshet och försöker utrota begrepp som synd och dom, ställer denna kampanj överträdelserna i blixtbelysning.

Helt plötsligt befinner sig tusentals män i ångest, medvetna om sina synder fruktar de nu konsekvenserna. Men lagen kan aldrig göra syndaren bättre, den gör endast synden större, eftersom den obarmhärtigt uppenbarar hur det egentligen är ställt med oss. Den hårda och självgoda människan behöver därför höra lagen.

Men den som redan är tyngd av skuld och medveten om sin synd behöver höra evangelium, budskapet om syndernas förlåtelse för Kristi skull.

Så banade Johannes Döparen vägen för Herren: han ställde diagnosen men Jesus kom med botemedlet. Jesus sammanfattar själv sin verksamhet för Johannes lärjungar med orden: ”döda står upp och fattiga får ett glädjebud”.

Magnus Persson, pastor och grundare av United, Malmö

 

Söndagens bibeltexter

Tredje söndagen i advent 
Tema: Bana väg för Herren

Gamla testamentet: Jesaja 29:17-21

Snart, om en li­ten tid, skall Li­ba­non bli till en trädgård och trädgårdar räknas som skog. Den da­gen skall de döva höra när man läser ur bokrul­len, och de blin­das ögon skall se, fria från dun­kel och mörker. De förtryck­ta skall ständigt glädjas över Her­ren, de fat­ti­gas­te jub­la över Is­ra­els He­li­ge. Ty då är det slut med ty­ran­ner­na, bor­ta är de hänsynslösa, ut­plåna­de al­la som ha­de ont i sin­net, de som an­kla­ga­de oskyl­di­ga inför dom­sto­len, snärj­de dem som förde rätt­vi­sans ta­lan och med lögner fäll­de den som var ut­an skuld.

Episteltext: Första Korinthierbrevet 4:1-5

Vi bör alltså be­trak­tas som Kristi tjäna­re och som förval­ta­re av Guds hem­lig­he­ter. Nu krävs ju av en förval­ta­re att han skall vi­sa sig pålit­lig. Men mig är det lik­gil­tigt om ni el­ler någon mänsk­lig dom­stol dömer mig. In­te hel­ler dömer jag mig själv. Mitt sam­ve­te är rent, men det be­ty­der in­te att jag är frikänd. Den som dömer mig är Her­ren. Fäll därför ing­en dom i förtid, in­nan Her­ren kom­mer. Han skall låta ljus fal­la över det som lig­ger dolt i mörk­ret och av­slöja allt som människor­na har i sin­net. Och då får var och en sitt beröm från Gud.

Evangelietext: Matteusevangeliet 11:2-11

Jo­han­nes fick i sitt fäng­el­se höra om Kristi gärning­ar, och han skic­ka­de några av si­na lärjung­ar för att fråga ho­nom: ”Är du den som skall kom­ma, el­ler skall vi vänta på någon an­nan?” Je­sus sva­ra­de dem: ”Gå och berätta för Jo­han­nes vad ni hör och ser: att blin­da ser och la­ma går, spetäls­ka blir re­na och döva hör, döda står upp och fat­ti­ga får ett glädje­bud. Sa­lig är den som in­te kom­mer på fall för min skull.”

När de ha­de gått börja­de Je­sus ta­la till fol­ket om Jo­han­nes: ”Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som va­jar för vin­den? Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fi­na kläder? Men de som bär fi­na kläder finns i kung­a­pa­lat­sen. Vad gick ni då ut för att se? En pro­fet? Ja, och jag säger er: en som är mer än pro­fet. Det är om ho­nom det står skri­vet: Se, jag sänder min budbära­re före dig, han skall be­re­da vägen för dig. San­ner­li­gen, ing­en av kvin­na född har trätt fram som är större än Jo­han­nes döpa­ren, men den mins­te i him­mel­ri­ket är större än han.

Psaltaren: Psalm 146:3-9

Li­ta ald­rig på mäkti­ga män, människor som ing­en hjälp kan ge.

De ger upp an­dan och blir jord igen,

då går de­ras pla­ner om in­tet.

Lyck­lig den som har sitt stöd i Ja­kobs Gud

och sätter sitt hopp till Her­ren, sin Gud.

Han som har gjort him­mel och jord och hav

och allt vad som finns i dem,

han svi­ker ald­rig si­na löften.

Han ger de förtryck­ta de­ras rätt,

han ger de svältan­de bröd.

Her­ren be­fri­ar de fång­na,

Her­ren öpp­nar blin­da ögon,

Her­ren rätar krökta ryg­gar,

Her­ren äls­kar de trog­na,

Her­ren ger främling­ar skydd,

stöder fa­derlösa och änkor

men kor­sar de on­das pla­ner.