Malin Aronsson: Säg inte att du är dum, Youssef!

Ni är smarta. Det är det svenska språket som är svårt.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Detta är en hälsning till dig, Youssef. Du som dök upp med dina syskon i min söndagsskola för några år sedan och som delat så många helger med min familj att jag lärt mig lite om hur du kämpar. Kom ihåg en sak. Du och dina klasskamrater är inte dumma. Ni är smarta. Det är det svenska språket som är svårt. För, vet du vad? Inte ens min supersvenska familj hanterar det helt och hållet. Ända tills alldeles nyligen envisades vår tonårsdotter med att säga orgentering. Jag vet inte var hon fått det där G:et i mitten ifrån, men ibland blir det fel. Även för barn som är uppvuxna med Imse Vimse Spindel och svenniga familjemiddagar.

Till och med jag, som är vuxen, har ibland svårt med språket. Du skulle se mig när jag är på föreläsning på högskolan. Jag nickar och hummar och låtsas att jag förstår, men i smyg googlar jag ordet konnotation, för jag vet inte vad det betyder. Och vad som är ännu mer pinsamt är att jag ibland gör fel på helt vardagliga ord. Häromdagen bråkade jag med stavningsprogrammet i min laptop om ordet skavfötters. Det kändes overkligt att jag gått runt i 42 år och missat att det heter skafötters. Jag som faktiskt jobbar som skribent. Som växte upp med ett språk hemma. Du, du växer upp med tre. Först arabiska. Sedan ungerska. Och nu, sedan några år tillbaka, svenska. Det är inte så konstigt att du får ta i lite mer. Om du inte toppar just där.

Missförstå mig inte, jag vill att du ska kämpa. Helst ännu hårdare, för vi behöver ett gemensamt språk i Sverige. Men du får inte glömma att det finns saker som du kan, som inte jag kan. Alla de där orden som pyser ut när du och din familj vänder er mot varandra, mitt i vår gemensamma middag, för att prata förtroligt på arabiska. Eller när din mamma är stressad och vill att du ska skynda dig.

– Yalla Youssef, ropar hon då.

Sedan kommer en lång rad snabba, svåra ord som jag inte förstår. Varje gång ni gör så, slår det mig. Hur rika du och dina syskon är på ord. Ord ni aldrig får briljera med i skolan. Men som ni ändå har.

Så snälla, säg aldrig mer att du och dina klasskamrater, som inte heller har föräldrar som är födda i Sverige, är dumma, bara för att det högsta betyget någon av er fick på det nationella provet i svenska var C. Sträck på dig i stället, för att du är en av dem som faktiskt fick C. Jag är stolt över dig. Och över din lillasyster som fick den svåraste läseboken redan i tvåan.

Jag förundras över hur snabbt ni lärt er allt. Både kulturen och språket. Och jag vill samtidigt att ni ska komma ihåg orden och maträtterna ni lärt er av er mamma. Den arabiska aftonbönen. Sådant som aldrig kommer att synas i de svenska betygen, men som ändå är värt nåt. Nu är det snart sommarlov.