Ett gott samhälle kräver utrymme för civil olydnad. Att lyda lagarna och att främja rättfärdighet kan komma i konflikt.

Marie Demker
Gästkrönikör

Marie Demker: Civil olydnad kan fördjupa demokratin

Ett gott samhälle kräver utrymme för civil olydnad; när andra vägar har prövats.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Begreppet ”civil olydnad” har varit i centrum av debatten de senaste veckorna. Förklaringen är en ung student som förhindrade en utvisning genom att vägra sätta sig ned på ett flygplan. Det enskilda fallet har diskuterats tillräckligt. Jag vill i stället stanna vid den självrättfärdighet som ett antal debattörer visat när de velat jämställa den unga kvinnans agerande med terrorism, brottslighet eller sabotage. Eller när de krävt att hon – och indirekt vi andra – ska ”lyda lagen”. Den bokstavligt talat blinda tilltron till juridiken och majoritetsbeslut skrämmer mig. Jag kommer aldrig att anse att dödstraff är legitimt hur många demokratiska valda församlingar som än fattat beslut om det! Legalt ja, men inte legitimt. Och aldrig rättfärdigt.

I en demokrati är utrymmet för olika former för medborgerlig genomtänkt olydnad helt oundgängligt. Filosofen John Rawls menar att civil olydnad fyller sin funktion just i en demokrati. I ett samhälle som relativt sett är nära nog rättvist kan en öppen motståndshandling visa att en viss ordning inte är rimlig. Syftet är att fördjupa demokratin, att förstärka demokratiska värden.

Läs mer: Elisabeth Sandlund: Aktivisten Elin Ersson ett föredöme

 

Begreppet civil olydnad myntades av Henry David Thoreau redan 1849, och har därefter varit en praktik riktad mot staten, förenad med icke-våld, när andra vägar har prövats utan resultat. De mera kända exemplen är Mahatma Gandhi, Rosa Parks och Martin Luther King. I Sverige har vi haft Plogbillsrörelsen men också Greenpeace och trädkramare kan rymmas under detta breda tak. I min familj har det gömts flyktingar, vägrats vapen och ockuperats vårdcentraler – och jag har alltid tyckt att det är hälsosamt med en sund skepsis mot statsmaktens kontroll av livets alla vrår. Att nu se liberala debattörer jämföra civil olydnad med trakasserier av abortsökande kvinnor eller att smita från trängselskatten får mig att undra hur låg den intellektuella nivån i debatten egentligen är i vårt land. Hur vettig är ryggmärgsreflexen att foga sig under en statsmakt som om några år kräver att vi ska ange våra grannar för att de gömmer flyktingar eller att vi bevisar vår svenskhet för att få stanna här?

Läs mer: Kristdemokrater: Civil olydnad gav oss vår frihet

 

Inför det stundande valet i Sverige tycker jag att ditt avgörande övervägande bör vara i vilket samhälle den fria tanken, olydnaden och det fredliga upproret kan frodas. Det är bara i ett sådant samhälle framtiden kan växa. Ett gott samhälle kräver utrymme för civil olydnad; en plats för obstruktion, friktion, motstånd och opposition när andra vägar har prövats. Plikten att lyda lagarna och plikten att främja rättfärdighet kan komma i konflikt. När plikten att främja rättfärdigheten går på tvärs med lagarna då måste vi ha möjligheten att använda oss av olydnaden – men den möjligheten kräver mycket av oss, den kräver nämligen civilkurage.