Hela Sverige hoppas inför kvartsfinalen - och då hör vi ihop. Vi behöver så innerligt känna att vi hör samman.

Morten Sager
Skribent

Morten Sager: Känslan av svensk enhet kan inte styras uppifrån

Hela Sverige hoppas inför kvartsfinalen. Och då hör vi ihop. Vi behöver det så innerligt, sammanhang och känna att vi hör samman.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Nu gäller det. Kvartsfinal i fotbolls-VM! Hela Sverige hoppas. Och då hör vi ihop. Vi behöver det så innerligt. Eller jag gör det i alla fall. Jag behöver sammanhang och mening. Känna att vi hör ihop bortom alla eventuella skillnader.

Sverigedemokraterna har också sett det behovet. Kanske mer än något annat parti. Och så har de hittat lösningen. En lösning som sträcker sig bortom fotbolls-VM.

När SD talar om svensk identitet och svenska värderingar försöker de skapa ett sammanhang av det som ibland framstår som kaos. När de föreslår kulturlotsar och sverigecenter är det tänkt som konkreta verktyg för att stärka de lokala sammanhangen. Analysen är rätt bra: Sysselsättning räcker inte för integration.

Det är klart att enbart pengar eller arbete inte skapar tillräckligt med mening för många av oss. Det behövs något mer. Åtminstone för mig. Men, riksdagspolitiken kan inte komma åt denna del av livet. Och ska inte. Även om SD ser behovet av lokal sammanhållning är inte lösningen att riksdagens partier tvingar på människor vissa värderingar genom kulturlotsar och Sverigecenter. Det är för klåfingrigt. 

Känslan av sammanhang kan inte centralstyras. När partier försöker styra män­niskor på det sättet blir det inte bra. Lagar stiftas ovanifrån. Men, värderingar, identitet och mening växer underifrån.

Det är det vi har civilsamhället till. Det är där det händer, i folkrörelserna, på kvarterets städdag, i idrottsklubbar, kyrkor och pensionärsföreningar. Där hänger vi ihop. Det behövs fler fotbollsklubbar och färre gymkort, fler kulturföreningar och färre Netflixabonnemang. Lite mer knöliga mänskliga möten och lite mindre skärm hemma i soffan.

Där har vi alla en uppgift, men också politiker på alla nivåer: Ser ni hur ni kan skapa bättre förutsättningar för lokala initiativ utan att centralstyra?

Både SD och S strävar efter just det, att centralstyra värderingar. SD vill kulturlotsa fram vissa förment svenska värderingar. S vill hindra lokala initiativ i civilsamhället genom att försvåra för aktörer med religiösa drivkrafter. Båda sätter tvångströja på de lokala sammanhang där värderingar växer.

Men. Finns det inte anledning att centralstyra när salafistiska och jihadistiska grupper utvecklas. såsom Försvarshögkolans och MSB:s kartläggning nyligen visat?

Självklart ska staten skapa rimliga gränser för vad som får göras i civilsamhället. Som Försvarshögskolans rapport pekar på krävs det mer kunskap och ökad förståelse. Svepande generaliseringar med udden riktad mot alla religiöst drivna aktörer gör inte någon skillnad där det verkligen gäller. Slänger man ut barnet med badvattnet fortsätter civilsamhället att tunnas ut. Och fältet lämnas ännu mer öppet för antidemokratiska rörelser som skiljer på människor i stället för att föra dem samman på riktigt.

Kom igen nu Sverige!

Morten Sager, universitetslektor i vetenskapsteori och pastor

Statsministeromröstning