28 september 2020

En tidning på kristen grund



Krönikor

När människan blir en möbel

Den banala ondskan är en samling tjänstemän som bara gör sin plikt.

Det finns idag fem Förvar i Sverige. Flen, Gävle, Kållered, Solna och Åstorp. Ett förvar är en avgränsad och begränsande plats där man just förvarar människor som man av olika anledningar vill avvisa från Sverige. Det ligger i sakens natur att miljöerna är slutna. Det är fängelsemiljöer.

Man kan i princip ha vilken åsikt som helst om svensk invandring och samtidens flyktingpolitik. Vi borde där­emot vara överens om att det finns vissa grundförutsättningar som borde gälla i relation till andra människor, inte minst människor som befinner sig på den yttersta bortompunkten av att finnas till. Ett subjekt, inte ett objekt. En människa, inte en möbel.

De som befinner sig på Förvaret är helt uppenbarligen i djup nöd, på många olika sätt.

Det finns sedan en kort tid tillbaka möjlighet att få komma in bakom Förvarens slutna miljöer. Vi kan nu rent konkret se människor och miljöer, sammanhangen som tvingar in människor till en existentiell ändhållplats. Anna Persson och Shaon Chakraborty är två av namnen bakom dokumentären ”Förvaret.” Det kan vara en av de viktigaste filmer som jag har sett det här året.

Det finns speciellt en episod i filmen som är ytterst obehaglig. Den har verkligen stannat kvar inom mig. Det är en röst, ett antal mycket banala scener.

Det finns nämligen i den här kala förvarsverkligheten en manlig röst som säger till personalen att de måste gå in i tjänstemannarollen. Att rollerna måste vara tydliga. Att just det är viktigt för de intagna. Det får inte finnas en medmänsklighet som kan feltolkas som empati eller sympati.

Vi ser det hela utspelas. Mannen är återkommande i filmen. Han har också utvecklingssamtal med personalen. Han vill inte att personalen ska gå över gränsen, som att exempelvis servera mat upplagd på ett trevligare sätt.

Det försätter nämligen andra team i svårigheter.

Det sker cirka tretusen förvarstaganden per år. Man sitter där inlåst i väntan på att en deportering ska verkställas. Förvaret är en låst institution där människor kan frihetsberövas på obestämd tid, utan att ha dömts för något brott.

Den banala ondskan är en samling tjänstemän som bara gör sin plikt, som inte ser sin del i det större systemet. Historien är full av exempel, sällan speciellt lyckade.

Den banala ondskans själva epicentrum blir detta att vissa människor blir objekt medan andra får lov att vara subjekt. En människa kan då mycket enkelt bli till en slags möbel som man kan ställa undan på ett Förvar, som en resväska. Barnens skidor. Ett par flyttkartonger. En människa. Saker man förvarar, ställer undan, tar fram om man behöver. När blev vi överens om att detta var vår syn på människan?

Fler artiklar