Osäkerhet

Septuagesima
Tema: Nåd och tjänst
Gamla testamentet: Salomos vishet 11:22–26
Epistel: Filipperbrevet 3:7–14
Evangelietext: Matteus evangeliet 19:27–30
Psaltaren: Psalm 25:4–11

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor


Paulus förkunnar och Petrus frågar. Två av den tidiga kyrkans stora karaktärer närmar sig denna söndags tema från två olika perspektiv. De har båda valt att följa Jesus och att tjäna honom. Paulus beskriver hur hans värderingar förändrats sedan han kom till tro. Allt det som han tidigare beskrev som en vinst har förlorat sitt värde, han lämnar det bakom för att sträcka sig mot Kristus och leva i honom. Riktningen är klar, det finns ingen tvekan.

Petrus har gjort ett liknande val, han har lämnat tidigare livssituation och yrke för att följa Jesus. Nu ger han ord för egen fråga: Hur går det för oss som valt detta? Jag föreställer mig att det finns många frågor i frågan. Jag tycker mig känna igen den. Det har smugit sig in osäkerhet i det stora livsvalet.


40-årskris var för mig ett konstigt påhitt fram till för något drygt år sedan. Så är det nog med många saker som inte är egenupplevda. Men så smyger det sig in en oväntad osäkerhet, eller åtminstone frågor, gällande val man gjort tidigare. Det är inte längre så att man bara väljer och är på väg. Nu kommer valen ikapp. Lite oväntat går det upp för mig att jag nu behöver hantera och bli vän med val jag gjort tidigare i livet. Jag tänker mig att detta är 40-årskrisen, och andra liknande fenomens, essens: Att hantera gjorda val. Jag tror numera att man behöver välja sina gjorda val flera gånger. Vägen dit ser olika ut. Men det är 40-årskrisens stora utmaning att upptäcka den vägen.


På somrarna när jag var tonåring fanns bara ett ställe att vara på. Det var en liten badholme i Göteborgs norra skärgård: X-holmen. Där fanns allt som behövdes för ett lyckligt liv. Som en symbol för detta var en klocka målad på bergväggen, den visade alltid fyra på eftermiddagen. Den tid då det var som skönast, när berget var uppvärmt av solen efter en hel dag.

En dag bestämde jag och min vapendragare oss för att vi behöver se någonting annat. Vi flög till New York och vandrade över Manhattan. Vi följde östkusten söderut och hamnade på Miami Beach. Vi fortsätte västerut och gick på jazzklubb i New Orleans. Vi tog oss till västkusten och följde kusten mellan Mexico, Los Angeles och San Fransisco, upplevde nationalparker och vandrade ner till Colorado River i Grand Canyon, innan vi flög till Hawaii och lade oss på Waikiki beach, Honolulu. Då tittade vi på varandra och sa om det vi har sett: "Det är väldigt vackert, men det är inte X-holmen". Vägen ser olika ut.


Det är inte säkert att du behöver resa någonstans för att återvälja tidigare val. I söndags fick jag än en gång alla de skäl jag behöver för att välja igen, för att med Paulus säga att jag gör vad jag kan för att sträcka mig mot Kristus och leva i honom. Det som hör till min "vardag" är att planera och fira gudstjänst, och att predika. Det är kopplat till ett av mina stora livsval, att vara pastor. I söndagens gudstjänst fanns en av mina nya vänner, inte alls van vid min "vardag". En inblick i den och en egen upplevelse av en församling som firar gudstjänst berörde på ett oväntat sätt. En beröring på djupet och när den skulle beskrivas tog orden slut och ersattes av tårar och en kram. Att släppa in någon i sin vardag, att någon skuggar det som är viktigt för dig, även om osäkerhet har smugit sig in, kan vara den enda resan du behöver för att återvälja tidigare val. Så är det för mig.

Och en liten uppmuntran är det att vi är många som pendlar, likt de stora karaktärerna i den tidiga kyrkan, mellan Paulus vissa förkunnelse om vägen framåt, och Petrus fråga om hur det går för oss nu?

Lilla Erstagården