Öyvind Tholvsen: Lär realism av Bibeln

Människan faller för frestelser. Typ hela tiden.

—   Öyvind Tholvsen

Vi behöver tala mycket om makt i kyrkan. I Sverige har vi sett hur män med makt har fått kliva av sina uppdrag efter att de inte lyckats hantera makt väl. Jag har sett några av dessa på nära håll.

I USA har flera stora församlingar bett sina ledare kliva ner från sina plattformar efter att de har missbrukat sin makt. Hela samfund har också drabbats. Problemen i Katolska kyrkan är väl kända, men också Sydstatsbaptisterna skakas just nu.

Och vi överraskas.

Systemen höll inte. Biskoparnas tillsyn avslöjade inte felen. Strukturer av så kallad accountability avvärjde inte skandalerna. Bakom predikstolar och scener skedde övergrepp och maktmissbruk. Och vi trodde inte det kunde ske med vår hjälte, vår förebild eller vår herde. Vi överraskades.

Men för bibelläsaren borde vår överraskning vara det som förvånar mest. I Bibeln berättas knappt om en enda ledare som inte hamnar i trubbel, skandal eller stora svek. Förutom Mästaren själv, förstås. Bibeln har en realistisk syn på ledarskap: Ledare kallas på grund av och trots deras personligheter. Ledare beundras och får utrymme att leda, men ledarskap ger frestelser att missbruka makt. Människan faller för frestelser. Typ hela tiden. Beundran skapar chimärer. Chimärer krackelerar och vi ser att livet bakom inte var som vi hoppades.

Vi blir med rätta djupt besvikna och arga när ledare brister. Men vi borde inte bli överraskade eller uppgivna, allra minst cyniska. Allt är ju egentligen som förväntat för oss som läst Bibeln. Vi behöver snarare lära känna människans inre, inklusive vårt eget, ännu bättre. För bara de oöverraskade kan förmedla upprättelse och nåd till dem som ber om och behöver det.

Jag och två kollegor tog nyss med oss tretton unga ledare på en studieresa till London. Vi deltog i en ledarkonferens hos en av Englands största kristna ledare – en man med makt – Nicky Gumbel i "alphaförsamlingen" Holy Trinity Brompton.

Vi iakttog hur värdarna Pippa och Nicky Gumbel bara i begränsad utsträckning helt lämnade över mikrofon och plattform. Stora ledare, på gränsen till gurus, fick inte hålla föredrag om sina egna framgångsrecept. I stället intervjuades de, och deras respektive var med. Alla fick frågor om motgångar, frestelser eller svårigheter. Vi anade hur nya perspektiv av ledarskap hamnade i förgrunden där Nicky på sitt charmigt fumliga, nästan blyga, sätt räddades mer än en gång i intervjusofforna av en mer scentrygg Pippa i den fullsatta Royal Albert Hall.

Är det så ett nytt kristet ledarskap växer fram som är mer baserat på en biblisk förankrad realism? Då bör vi luta våra liv mer mot församlingen än mot dem som just nu råkar leda henne, och oöverraskade ge nåd när inte heller hon lever upp till förväntningar. Det gjorde ju för övrigt inte församlingarna i Bibeln heller.