Sjung hellre till Gud än om Gud, vi behöver det.

Öyvind Tholvsen
Krönikör

Öyvind Tholvsen: Sjung hellre till Gud än om Gud

Lovsångerna har förnyat mitt böneliv, skriver Öyvind Tholvsen.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Härom söndagen blev jag äntligen pastor igen i en lokal församling. Och en av de bästa sakerna med att vara pastor är att få sitta längst fram i kyrkan. Då kan jag sjunga ut med allt jag har utan att vara orolig för att hon framför mig hör hur dåligt jag sjunger. Det funkar i alla fall om ljudvolymen är tillräckligt hög.

Som tonårspappa har jag märkt hur mycket musiken och då i synnerhet lovsång, betyder för mina barn. Jag lyssnade också jättemycket på kristen musik som ung. Som en av mycket få kristna tonåringar i Gudbrandsdalen betydde trossyskon långt borta som Amy Grant, Michael W Smith, Petra, Steve Taylor och Keith Green mycket för min andliga utveckling.

Vågen av lovsång har sköljt över frikyrkan under senaste decennierna. Vad sker med en gudstjänst när psalmboken byts ut med lovsånger? För att försöka förstå har jag gjort som jag ibland gör, jag räknade. Jag hann analysera Psalmer och Sångers första 500 sånger och 100 lovsånger. Min tes är att nyckeln ligger i pronomen, så jag räknade dessa.

Här är mina resultat: I psalmboken är 29 procent av sångerna skrivna i jag-form, 53 procent är i vi-form. Övriga är imperativ utan ett subjekt. I spellistorna var 67 procent av sångtexterna skrivna i jag-form, 26 procent i vi-form. I psalmboken sjungs 44 procent av sångerna till Gud i du-form, 53 procent om Gud i honom-form. Motsvarande siffror för spellistorna var 80 och 18 procent. Övriga sånger gick inte att bestämma.

Detta visar med stor tydlighet att lovsång vrider gudstjänstens riktning till Gud i stället för att handla om Gud. Det behöver vi. Gudstjänsten uttrycker därmed mer relation.

Jag anar att det skett ett skifte också i innehåll. Många nyare sånger har mycket bra texter som låter vår erfarenhet av livets krångligheter möta Guds närvaro, omsorg och kraft. Dåliga texter finns också, precis som i psalmboken.

Läs också: Debatt om musikstilar i kyrkan fortsätter uppröra
 

Jag hade problem med många lovsånger under 80 och 90-talen. De var ofta korta, upprepande och fokuserade på oss och vår egen hållning. Ofta gjorde de dessutom stora anspråk som var svåra att stämma in i. Detta har alltmer bytts ut med längre och mer innehållsrika texter många utifrån en sund gudsrikesteologi där bön, tillbedjan och trosbekännelse varvas.

På sitt helt egna sätt har dessa sånger fört frikyrkan närmare den så kallade liturgiska traditionen.

Det är ett problem för gudstjänsten att sånger i dag skrivs så mycket i jag-form i stället för vi-form. Men jag förstår varför det är så. Under de senaste två åren har jag som en del av förnyelsen av mitt eget böneliv allt oftare bytt ut radions P1 med att lyssna på spellistorna. Då fungerar jag-formen. De sånger som skrivs i dag har alltså fått en dubbel användning. Våra tonåringar och även vi vuxna stämmer in i bönerna och bekännelsen såväl på bussen som hemma i sängen och i kyrkan. Det är en utveckling som vi alla ska välkomna.

Nu lyssnar och sjunger vi in hopp, tro och Guds kärlek in i våra liv såväl helg som vardag.

Läs också: Frida Park: Känn dig fri att sitta eller stå när vi sjunger lovsång

 

Volontären Britt-Mari Olofsson har varit på Willys i Knivsta och hämtat överblivna matvaror som hon lämnar över till syster Rose, novis vid Alsike kloster, beläget 15 kilometer söder om Uppsala.
Foto: Natanael Gindemo
Foto: Natanael Gindemo
TV-debatt
Foto: Natanael Gindemo
Foto: Natanael Gindemo
NOBELPRISET
Sara Danius 1962-2019