Joakim Hagerius.

Det är sällan klokt att skynda igenom en sträcka i livet för att nå det grönare gräset på andra sidan staketet snabbare.

Joakim Hagerius
Opinionsredaktör och krönikör

Sorgen över studsmattan

Ägna inte för mycket energi åt morgondagen säger Jesus.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Glädjen var stor när vi bar över studsmattan från en trädgård längre ner på gatan över till vår lilla täppa. Den var inköpt för barnbarnen som nu inte längre använde den och därför kom frågan till oss om vi ville ta över den. Det gjorde vi gärna. Det är nu många år sedan det hände och våra barn och deras vänner har vuxit upp med studsmattan.

När årets säsong gick mot sitt slut meddelade det minsta av våra barn att hon var färdig med mattan. Den räckte inte längre till för de mer avancerade volterna som hon övade på. Efter en kontrollfråga om hon var helt säker fattades beslutet att ge vidare studsmattan till en ny familj.

Glädjen över detta besked att studsmattan skulle hitta ett nytt hem var minst lika stor hos mig som när vi en gång tog emot den. Jag hade sett fram emot det här ögonblicket när utsikten från vardagsrummet inte längre skulle domineras av en studsmatta som inte på något sätt är storslagen arkitektur. Dessutom förstör den gräsmattan. Jag hade imaginärt förställt mig hur jag kliver ut genom altandörrarna, hör den prasslande bambun som vajar i vinden, känner doften från parkrosen Double de coubert med sina sidenartade starkt doftande blommor och hur ögat fastnar på den eleganta hybridmagnolian Leonard messel med fjärilslika ljust rosa blommor. Inget skuggas av den fula stålkonstruktionen som under alltför många år intagit en portalplats i trädgården. Som jag har längtat efter detta!

I triumf bar vi bort studsmattan till den nya familjen som gärna tog emot den och hos vilken den direkt skapade stor glädje ännu en gång. Men triumfen byttes snart i sorg. Studsmattan lämnade ett stort hål efter sig. Inte i gräsmattan vilket jag var förberedd på, men i hjärtat. Nu var den här tiden över och kommer aldrig mer tillbaka. Det gick så fruktansvärt snabbt. Jag lättade mitt hjärta för studsmattans nya förvaltare men där fanns inte mycket sympati att hämta. Jo, man brukar säga så, sa han, att det går fort. När jag vände mig om för en sista blick på studsmattan där den stod så vacker på en ny gräsmatta drabbades min vän plötsligt av en insikt och sa rakt ut: ”Nu förstår jag vad du menar. Hur gick det till att jag fick så stora barn att de kan hoppa på en studsmatta?”

Med stigande ålder och i någon mån erfarenhet växer insikten att varje tid har sitt värde. Och att det sällan är klokt att skynda igenom en sträcka i livet för att nå det grönare gräset på andra sidan staketet snabbare. Ett bättre råd är att helt och fullt vara där man just nu befinner sig i livet.

Ägna inte för mycket energi åt morgondagen säger Jesus, ”den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga” (Matt 6:34). Det är vardagsrealism i överkant för min smak, men likafullt ett ord som man gör klokt att internalisera i sitt liv. Det är förmodligen också det bästa sättet att se och ta emot glädjen i det som är, när det är.