Ur askan kan tron växa

Att växa i tro är ett maraton, inte ett sprintlopp. Eller kanske är det mest sant att växa i tro är en lagsport?

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

På våren möter vi en värld som växer. På träden i vår trädgård märks utvecklingen varje dag och vissa blommor står plötsligt bara där i rabatten som om hösten och vintern aldrig funnits.

En del frön verkar vara snabba i starten och överlever nästan var som helst. Andra frön är mer kräsna och trädgårdsentusiasterna kämpar med att ge dem rätt förutsättningar. Men kanske är brandnävan kinkigast av dem alla. Brandnävans frö har ett så hårt och tjockt skal att en vanlig vår eller ett stilla sommarregn inte kan få det att gro. Skalet behöver skadas av något eller hettas upp till mellan 50 och 100 grader för att det ska kunna gro. Detta har gett brandnävan sitt namn. Det är efter en skogsbrand som fröet kan växa. Elden som gör att andra träd och växter dör blir förutsättningen för att brandnävan ska kunna börja leva. Mitt i det sönderbrända och svarta landskapet efter en skogsbrand spirar därför denna ovanliga blomma.

Vi är många som upplevt brandnävans pedagogik; att vi kan växa först när våra hjärtans hårda skal har spruckit. En process som ofta accelererar i svåra tider där våra gamla tryggheter brunnit ner. Mitt i askan av det som varit växer tro och tillit. Detta betyder inte att vi söker bränderna i våra liv, utan att Gud i sin nåd är som närmast mitt i hetluften. I Johannesevan­geliet kapitel 17 ber Jesus till sin Fader att lärjungarna inte ska tas ur världen utan att de ska bevaras från det onda. Vi är kallade att vara kvar i den skogsbrand som vår värld ibland kan vara och Jesus ber därför att elden inte ska förtära oss. Jesus ber inte att våra hårda skal ska bli intakta, utan att vårt innersta ska blomstra och växa. En spricka i skalet blir inte ett hot mot vår trygghet, utan kan i stället möjliggöra att fröet kan gro.

Men glöm inte, en växt växer oftast utan att det märks i stunden. Att långsamt, stillsamt växa år från år är naturens gång och bidrar till stabilitet och långvarig livskraft. Att växa i tro är ett maraton, inte ett sprintlopp. Eller kanske är det mest sant att växa i tro är en lagsport? Jesus ber att hans lärjungar ska bli ett, precis som Jesus och Fadern är ett. Nära och ärliga relationer är den jordmån som vår tro växer och trivs i.

Det finns exempel av frön från brandnävan som legat i jorden i 200 år innan förutsättningarna blivit de rätta och blommorna börjat växa. Det finns all anledning att inte ge upp den tro som du kanske upplever svag och ängslig. Jesus ber för dig och oavsett hur många år din tro legat i träda finns där kraften att börja växa, mitt i askan.

 

Söndagens tema

Gamla testamentet: Jes 57:15–16

Så säger han som är hög och upphöjd, han som tronar i evighet och vars namn är heligt: Jag tronar upphöjd och helig men finns hos den modlöse och försagde. Jag ger de försagda mod, ger de modlösa kraft. Jag skall inte ständigt hålla räfst, inte vredgas för evigt – då skulle livsanden förgås, de levande väsen jag skapat.

Episteltext: Galaterbrevet 5:13–18

Ni är ju kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv. Men om ni biter och sliter i var­andra är det fara värt att ni gör slut på varandra. Nej, säger jag, låt er ande leda er, så ger ni aldrig efter för köttets begär. Köttet är fiende till anden och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill. Men om anden får styra er står ni inte längre under lagen.

Evangelietext: Johannesevangeliet 17:9–17

Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag har förhärligats genom dem. Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen och jag kommer till dig. Helige fader, bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett. Medan jag var hos dem bevarade jag dem i ditt namn, som du har gett mig. Och jag skyddade dem, och ingen av dem gick under utom undergångens man, ty skriften skulle uppfyllas. Nu kommer jag till dig, men detta säger jag medan jag är i världen, för att de skall få min glädje helt och fullt.Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning.

Psaltaren: Psalm 98:1–8

En psalm. Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång, ty han har gjort underbara ting. Han vann seger med sin starka hand, med sin heliga arm. Herren har visat att han räddar, folken fick skåda hans seger. Med godhet och trofasthet har han tänkt på Israels folk. Hela jorden har sett att vår Gud räddar. Hylla Herren, hela världen, brist ut i jubel och sång! Sjung till lyra för Herren, låt lyrans strängar klinga! Blås i trumpeter och horn, hylla konungen, Herren! Havet skall brusa och allt det rymmer, världen och alla som bor i den. Floderna skall klappa händer, bergen skall jubla tillsammans inför Herren.