För mig är antisemitismen det politiska hatets själva urmoder – och den har aldrig försvunnit och den måste alltid bekämpas.

Marie Demker
Gästkrönikör

Urmodern till politiskt hat

Antisemitismen måste alltid bekämpas. Var den än dyker upp.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Krönikor

Är detta den sista lyckliga sommaren? För några veckor sedan publicerade ledarskribenten Patrik Oksanen en text med den rubriken som fortfarande ekar. Han skrev om Trump och Putin, om handelskrig och om bristen på dialog i storpolitiken. Till det kan nu läggas en sommartorka som påminner oss om klimatförändringarna, en svensk valrörelse med högst oklara förutsättningar för regeringsbildningen och nazister som återigen utmanar vår demokratis institutioner och värden.

Sommarens 2018 starka och heta sol skapar dock för mig en skugga som är svartare och mer hotfull än någon annan; anti-semitismen. När Nordiska Motståndsrörelsen lyckades ta Almedalsveckan som gisslan för sin avskyvärda våldsideologi berodde det på att vår demokrati inte gjort hemläxan.

Min generation växte upp med skuggan från andra världskriget. En klasskamrats pappa plågades så av mardrömmar från krigsfångeläger att vi inte kunde leka hemma hos dem, min dåvarande svärmor berättade gråtande hur hon som barn satt i källaren och såg Hamburg brinna under de allierades bombningar och min pappa berättade om den totala förödelse på Östersjökusten han som ung sjöman såg fem år efter kriget – och i skolan var undervisning om Förintelsen självklar.

Nazismens idékärna är antisemitismen, men antisemitismen är också hatpolitikens verkliga idealtyp. Peka ut en grupp på grundval av egenskaper som är påstått essentiella, måla upp en motsättning mellan lojalitet (oss) och trolöshet (lojal mot någon annan) och börja förknippa denna grupp med olika former av privilegier (som du inte får) och en explosiv politisk mobilisering är skapad.

Nordiska Motståndsrörelsen har till exempel utsett den amerikanske finansmannen George Soros, jude och född i Ungern, till en av många måltavlor för sitt hat, det visade de på Gotland. Soros använder delar av sin förmögenhet till att stödja liberala och demokratiska värderingar genom sin stiftelse ”Open Society”, i sitt födelseland Ungern har han initierat och stött ett liberalt universitet Central European University (CEU) för att lägga grunden för fria tankar och fri åsiktsbildning. Ungerns premiärminister Orbán försöker å sin sida misstänkliggöra George Soros genom att till exempel påstå att han ligger bakom EU:s krav på att Ungern, liksom övriga EU-stater, ska ta emot flyktingar.

Så fungerar antisemitismen när den dyker upp i politiken – en modell som kan användas för att suga upp och omformulera missnöje så att det riktas mot en grupp vars rättigheter ingen ställer sig upp försvarar tillräckligt hett. Och så en vacker dag ligger hela samhället i hatets skugga.

För mig är antisemitismen det politiska hatets själva urmoder – och den har aldrig försvunnit och den måste alltid bekämpas. Var den än dyker upp. Och vilken skepnad den än tar. Såväl vid kafferepet som på gatorna.