23 september 2020

En tidning på kristen grund



Kultur

Thomas Idergard: Vi kristna är inte kallade att skapa god stämning

Thomas Idergard SJ är inte rädd för att sticka ut. Förr gjorde han det som energisk politiker och driven näringslivstopp, numera som kyrklig ledare. Dagen möter honom för ett samtal om att vara frispråkig kristen i ett av världens mest sekulariserade länder.

1 av 3

När Thomas Idergard vigs till präst och som ett tecken på sin överlåtelse ligger i prostration (bruket att lägga sig framstupa eller raklång som ett uttryck för vördnad) framför altaret i S:ta Eugenia församling i Stockholm, finns flera framträdande moderata politiker på plats; Kristersson, Strömmer och Kinberg Batra. Det är inte så konstigt. Länge var Thomas Idergard en av dem. Som ordförande för MUF var utsikterna goda för att hamna i partiets toppskikt, men livet tog en annan vändning.

Nu möter jag Thomas Idergard utanför jesuiternas högskola i Uppsala och ser honom redan på håll; lång, stiligt klädd i prästskjorta och kavaj. Han gör några snabba masserande rörelser över ansiktet som för att piggna till. De två första åren som präst sammanfattar han med orden ”intensivt fantastiskt och fantastiskt intensivt”.

– Den katolska prästens uppgift är att göra Jesus Kristus närvarande i världen. Det är så stort att man nästan blir paralyserad när man tänker på hur stort det är. Rent praktiskt är vi också några få präster i en stor och växande församling. Dessutom har jag uppdrag för Newmaninstitutet och skriver för Signum, så det blir en del, konstaterar han.

Vi går till den närliggande katolska församlingen, S:t Lars, och Thomas Idergard hejdar en av systrarna – en kort, kutryggig gumma med nunnedok och glad uppsyn.

– Ursäkta syster att jag stör och tar av din tid, vi undrar om det finns något rum vi kan låna för en intervju?

Vi får ett rum övervåningen och Thomas Idergard tar trappan medan jag och systern åker hiss.

– Vad är det han heter? Han känns bekant, säger hon medan hissdörrarna stängs.

– Thomas Idergard, han är jesuitpräst i S:ta Eugenia i Stockholm.

– Just det, han är styv han.

Systern uppfattar inte min följdfråga och jag får aldrig veta vad hon lägger i ordet, men kanske handlar det om vältaligheten – något jag slås av så fort jag skakat Thomas Idergards hand. Han talar i långa, hela meningar och under intervjuns gång behöver jag bara skjuta in en fråga här och där, resten sköter han själv. När han blir engagerad talar han med hela kroppen.

Som när han pratar om sanning – om hur det svenska samhället såväl som kristna samfund rört sig bort från sanningsanspråken för att i stället tala om åsikter och känslor, om hur allt är relativt. Katolska kyrkan är ett undantag menar han.

– I vår tid erfar många en andlig fattigdom. Allt handlar om jaget, konsumtion och tillfredsställelse av egna behov, vilket skapar inre tomhet när jaget förr eller senare inte förmår vara motor åt sig självt. Katolska kyrkan står här för det som är tidlöst och ger svar på frågor om ursprung, mål och mening. Vi står för det eftersom det är vad kyrkans grundare, Jesus Kristus, har gett oss i uppdrag att göra, oavsett skiften i trender eller politiska- och ekonomiska system.

Var det det som lockade dig till katolska kyrkan?

– Absolut! Jag sökte en förankring av min tro på Jesus Kristus som inte var beroende av mina egna föreställningar, utan som kunde överskrida dem – precis som varje möte med Jesus i Bibeln gör.

Vid det här laget är Thomas Idergards vittnesbörd välkänt. I flera intervjuer har han berättat om den frikyrkliga uppväxten utanför Skellefteå, karriären som tog fokus från tron, vändpunkten som bland annat kom av uppbrottet från en långvarig kärleksrelation och sedan resan mot katolicismen. Han var 40 när han konverterade. Första gången han kom till S:ta Eugenia i Stockholm hörde han en röst inom sig: "Det är här du ska verka en dag".

Och så blev det. Men innan han vigdes till präst gick han in i jesuitorden och avgav sina löften om lydnad, kyskhet och fattigdom. Det är ingen underdrift att dessa löften inte rimmade väl med hans tidigare livsstil.

Jag var min egen Gud. Jag hade mycket pengar och kunde sitta med några kompisar och prata om att det vore roligt att åka till Karibien. Fem minuter senare bokade vi resan. Sådant kan jag inte göra nu.

– Lydnaden har nog varit det svåraste för mig. Jag var 45 när jag avgav löftena och fram tills dess hade jag gjort precis vad jag själv velat. Jag var min egen Gud. Jag hade mycket pengar och kunde sitta med några kompisar och prata om att det vore roligt att åka till Karibien. Fem minuter senare bokade vi resan. Sådant kan jag inte göra nu.

Läs mer Här prästvigs tidigare moderata toppen Thomas Idergard

– Under novistiden i Nürnberg fick jag gå och be om extrapengar om jag behövde köpa ett nytt klädesplagg eller gå till frisören. Det var…

Ödmjukande?

– Ja, ödmjukande. Jag har fått erfarenhet av att vända på slantarna, vilket varit lärorikt eftersom det är så många människor har det. På ett sätt dras jag också tillbaka till mitt ursprung. Mina föräldrar kommer från mycket enkla, till och med fattiga, förhållanden. Vi hade det inte fett när jag var liten. Så på ett sätt ser jag tiden i sus och dus som ett undantag i mitt liv.

Flera gånger under intervjun betonar Idergard att han på intet sätt är en färdig människa bara för att han har vänt om från sitt gamla liv. Jag vet inte om jag har träffat någon som så ofta benämner sig själv som syndare som han. "Skriv gärna att jag levde i synd, jag vet precis vad det innebär" säger han vid ett tillfälle.

Ord som synd kan skava i vår moderna tid, men Thomas Idergard är inte rädd för att förkunna klassisk kristen tro. Han har gjort sig känd för att ta strid i frågor som rör abort och äktenskapssyn.

– Hela den katolska kyrkan är väldigt tydlig i dessa frågor och det leder ju inte alltid till jubel eftersom det kan bli dålig stämning, ”vi som hade så trevligt”.

– Men nu är det så här: vi kristna är inte kallade att skapa kortsiktig bekvämlighet och god stämning. Vi är här för att vittna om Kristus och evangeliet i dess båda delar: att Gud älskar oss och att den kärleken inte vill stryka oss medhårs där vi är, utan vill omvandla oss. Ett av kristenhetens stora problem i dag är att det ibland låter som att målet är att vara snäll, att det ska vara trevligt och nice, feelgood. Det är inte det kyrkan är till för.

– Vi kan gå på spa och ha feelgood, men kyrkan finns för att vi ska få förlåtelse för våra synder och näring på vägen mot helighet. Snäll kan och ska man vara oavsett tro. Evangeliet utmanar alltid och ställer frågan: Har allt i mig vänt om? Vad återstår för Gud att förlåta, hela och förfoga över enligt hans plan?

Vad är det som gör att du talar om dessa frågor och inte verkar bli obekväm trots att du får mothugg?

– Jag blev politiskt medveten när jag gick i högstadiet och moderat i en miljö som är oerhört starkt präglad av socialdemokratin. Jag var tidigt med i debatter i skol­aulor där halva aulan buade och andra halva aulan gick ut. Om man har den erfarenheten när man är sexton-sjutton, tja då klarar man när någon blir arg på en nu när man är en vuxen, tjock farbror.

– Dessutom, det mest centrala: vår Herre hamnade på ett kors när han förkunnade sanningen om Gud och människan. De tidiga martyrerna dog för att de vägrade falla på knä för kejsaren för att skapa god stämning. Varför skulle jag då, som bara förklarar och förkunnar samma tro, bli hyllad?

Thomas Idergard är flitig användare av sociala medier och skriver nästan uteslutande om sin tro. Han är övertygad om att Gud vill att han ska använda plattformen han har fått och säger att han vill vara "en malande röst för människovärdet".

– Jag tror att mycket av det som jag gjort i mitt liv innan jag blev medveten om min kallelse har tränat mig för att göra det jag ska göra i min kallelse.

– Sedan har jag samma mänskliga svaghet som alla andra, det vill säga: jag vill också bli ärad och omtyckt. Det klart att det skulle vara roligare om alla sa ”Åh Thomas, vad bra du är”, men det är inte mina positiva känslor som ska vara i centrum. Det är sanningen, Kristus och hans kyrka, som ska vara det. Det har jag ju lovat Jesus med mina ordenslöften och i min prästvigning.

Läs mer Thomas Idergard: En katolsk politiker kan inte vara för abort

---

Thomas Idergard

  • Namn: Thomas Idergard SJ (Societas Jesu).

    Ålder: 50 år.

    Bor: I Stockholm.

    Gör: Jesuitpräst i S:ta Eugenia i Stockholm sedan september 2017.

    Aktuell: Skriver gästkrönikor i Dagen från och med oktober.

---

Malina Abrahamsson

Malina Abrahamsson är reporter på Dagens kultur- och livsstilssidor.

Fler artiklar