Kultur

Handlingen har potential, men berättelsen är ofärdig

Johanna Svensson har läst “Kanske vi möts igen” av Ellinor Wikman

"Kanske vi möts igen" av Ellinor Wikman

Titel: “Kanske vi möts igen”

Författare: Ellinor Wikman

Förlag: Sjöbergs förlag (240 sidor)

Genre: Roman

Jonna är så fruktansvärt trött. Hur hon än försöker så lyckas hon aldrig komma ikapp sig själv eller sitt liv. Dessutom tvingas hon hantera det faktum att hennes man bett henne flytta ut ur deras gemensamma hem och att hon numera är ensamstående mamma varannan vecka. När hon inte längre är förmögen att hantera vardagen blir hon rekommenderad av en diakon att åka på tre veckors trädgårdsterapi.

Väl på plats får hon vila upp sig, lära känna nya vänner och även stöta ihop med en barndomsvän. Samtidigt tvingas hon ta itu med flera av sina hjärnspöken. Hur tänkte egentligen hennes föräldrar när de lämnade henne som 12-åring? Har hennes man och hon någon chans att rädda det som finns kvar av deras äktenskap? Och kan det vara så att det finns en Gud som älskar henne över allt annat?

Att Ellinor Wikmans Kanske vi möts igen handlar om en utbränd kvinna är inte unikt bland feelgoodböcker. Den ohållbara livssituationen blir katalysatorn som får resten av berättelsen att rulla. Något måste förändras och för huvudkaraktärens del kan det exempelvis innebära en flytt, att säga upp sig eller att resa till en okänd plats. Efter den första förändringen kan resan tillbaka till en ny, mer harmonisk tillvaro påbörjas. Ofta kantad av flertalet upp- och nedgångar.

Flera av dessa komponenter går att finna i Wikmans roman. Det märks på flera sätt att hon är välbekant med genren. Trots detta blir det ingen riktig spänning och jag upplever att Kanske vi möts igen mest tuggar på. Överraskningsmomenten är få och jag knyter inte an till karaktärerna mer än på ett ytligt plan. Därtill är persongalleriet väldigt stort, språket aningen korthugget och berättarperspektiven lite för många.

Sammantaget skulle jag beskriva boken som en handling med stor potential, förpackad i en inte helt färdigarbetad berättelse.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig