Angelägen läsning om anabaptisternas viktiga arv

I antologin ”Och aldrig mer tillbaka gå” presenteras anabaptismen genom män och kvinnor från 1500-talet och manar till reflektion över vad det betyder att följa Jesus i Sverige i dag. Håkan Arenius läser en angelägen bok om arvet från en ofta glömd grupp.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kultur

Jonas Mellin, Fredrik Wenell & David Willgren (red.)

”Och aldrig mer tillbaka gå –

Utmaningar från anabaptismen, reformationens frikyrkorörelse”

(Evangelie)

Anabaptisterna får knappast mer än en fotnot i kyrkohistorien och avfärdas ofta som sekterister, om de ens nämns. Det lär finnas drygt en och en halv miljon arvtagare till dem i dag (mennoniter, amish med flera), men de har också påverkat baptister och därtill pingstvänner och andra. Boken återkommande kopplingar till svensk frikyrka i 2000-talet visar att anabaptisterna erbjuder nycklar till en genomtänkt och genomlevd kristen teologi och praktik också i dag.

För anabaptisterna är kyrkan summan av de troende och Kristi efterföljelse både en personlig och en kollektiv förpliktelse. Omvändelsen, som tar sig uttryck i ånger över synden och i lydnad, är grunden. Den som säger sig tro att Jesus är Guds son men inte ville lyda honom ljuger, eftersom han med sitt liv visar att han inte tror – tron visar sig nämligen i den frukt den skapar. Goda gärningar är alltså inte en förutsättning för tron, men en följd av tron. Anabaptistens mål är att drivas av kärlek, inte av fruktan. Men för att kunna älska måste egenviljan brytas, och för det krävs hjälp av en gemenskap. De på Kristus troende utgör tillsammans Kristi levande kropp genom att likt säd låta sig malas till bröd och likt druvor krossas till vin.

Så lärde och levde anabaptisterna, i skarp kontrast till synen på kyrkan som en institution i sin egen rätt, ledd av en prästerlig hierarki.

Detta är en bok som utmanar medlemskapsbegreppet och vad det är att vara kristen. Den ställer viktiga frågor om förhållandet mellan den troende som individ och de troendes gemenskap, om mission, om samhällsansvar och om hur ledarskap och disciplin bör utövas i församlingen. Den berör också hur troende med olika kristendomstolkningar kan samverka, även om det resonemanget med fördel kunde ha fördjupats. Den visar också anabaptisternas influenser från såväl reformationens trossatser som katolskt klosterliv.

Anabaptisternas syn på gemenskapens roll som uttolkare av Ordet, och som stödjare och fostrare av Jesu lärjungar, utmanar vår individualism och därtill vår ensidiga tilltro till professionell själavård. Den radikalt tillämpade principen om det allmänna prästadömet ställer även angelägna frågor om den hierarkiska ämbetssyn som i dag ofta oreflekterat anammas också av frikyrkor och frikyrkofolk. Och 40-talister kan här få hjälp att sätta in den förkättrade syndakatalogen i ett begripligt sammanhang

”Aldrig mer tillbaka gå” kan med fördel användas som studiebok i olika grupper och som predikoförberedelse. Språket är tillgängligt. Greppet att skriva med utgångspunkt i olika anabaptisters livsöden är bra tänkt och genomfört.

Detta kan vara en av lutherjubileets viktigaste böcker. Den visar igen vikten av att lyssna till motståndarna. Den är ingen kampskrift, men präglas av en genuin vilja att förstå världen och kristen tro genom att betrakta den genom en oväntat användbar historisk lins. Den ger därför viktiga bidrag också till andra kyrkor och traditioner än den frikyrkliga.

Läs gärna appendixen först, de ger en bra utgångspunkt.

Statsministeromröstning